Det är med en stor lättnad som aktivt detta inlägg. Efter allt jag blivit utsatt för under föregående 24h, så var jag nästan 100% säker på att mitt förra inlägg var det sista jag någonsin skulle göra... Men jag sitter här, andas, men med djupa skador på både kropp och själ, fästingbiten är jag också, och jag har säkert både malaria och aids och en massa psykiska sjukdomar, men anyway, jag lever!

Jag är inte den personen som klagar för äckliga småsaker, jag menar, med tanke på alla tuggummin jag tappat på golv och sedan ätit och chokladen ur soptunnan jag fått i mig, så är jag inte speciellt blödig när det kommer till sådant, men det här stället.. Typ ett kollo från 1950-talet som inte moderniserats med så en träplanka sen dess och stugorna var som tagna ur en skräckfilm. Jag har ingen spindelfobi men jag måste bara meddela att det bodde fler spindlar där inne än människor. Och sen sängarna tänker jag inte ens tala om, jag har säkert löss i hela kroppen. Listan är lång! Men på allt detta så var vi tvungna att stå ut med en massa sam-elever. Jag har hellre te party med alla djuren inne i stugan än umgås med dom, just sayin.

Men, om vi nu ska leta positiva saker, så har jag världens bästa klass som jag går i där den ena är mer störd än den andra och vi lär bli hatade under de kommande 3 åren, men fyfaaan vad roligt vi kommer ha! Sen hur stora vi kommer vara när vi tar studenten får vi ta då, mat är inte vår passion. Det är vår livsstil. Kärlek till er mongon!

Godnatt. Nu avlider jag i min säng.

Juste! Idag när jag kom hem så öppnade jag dörren till mitt rum och bah: "Det var konstigt! Den gick att få upp utan att pressa tills man lökar mer än lökar i sig självt!" Och så tittar jag in. Då har mamma städat hela rummet. Att hon lyckats med allt det på 24h krävs superkrafter och mental styrka. Stålmamman. Jag börjar misstänka att hon håller något hemligt för oss andra i familjen. Men äh, hon städa iallafall om jag inte börjar så snoka så vem vet, då kanske det sker igen ;)