Nada mas (inget mer)

Det enda bra med att gå upp tidigt är att man inte så in i hel-vetes kissnödig som man brukar vara! Annars så, nej inget positivt! 



Packad och klar!

Packapackapackapacka. Packar jag mer nu så kan man snart tro att jag gått och blivit total packad. 

Yess. Idag så har jag inte gjort mycket, men ändå mycket. (Intressant att jag alltid lyckas skriva meningar som jag ens själv förstår...) Nejmen jag har packat och städat stora delar av huset och gjort saker som behövs göras innan resan till främmande land påbörjas. Det är ju endast tre saker fast det har dock varit tungt jobb som tagit tid, (Nu förstår jag vad jag skrev)! 

Så imorn bär det av, eller om 6 timmar för att vara exakt. Oh damn jag bör gå och lägga mig, men det vet vi alla inte kommer att bli av förens dess att jag måste gå upp. Definitivt ett förbättringsområde. 

Klockan står nu på 03:50, ojoj hur trött kommer man att vara på en skala? Ser ni en förvirrad kvinna under morgondagen så ska hon lämnas in på 06:25-flyget till Barcelona från Arlanda. 
Tack på förhand! 

Vet inte hur bloggningen blir under resten av veckan. Kommer att blogga då jag får tid. Eller WiFi kanske är den rätta meningen. 
Vill iallafall hälsa er alla ett bra sportlov, och ni andra som inte är lediga en bra vecka! 
Adiooos (måste öva spanskan)..!

En liten bild från Ellens land bjuder jag på också. 
Typ den enda som man anses vara laglig 0.0



Sportlov med dess hög & lågdalar!

Ja hallå där, Ida här!

Ja då var det söndag igen och jag är lycklig! Vet ni varför? Nej det är inte för att jag precis fått äppelbitar, även fast det gör mig glad ändå, men den riktiga anledningen är att jag är lycklig för att jag inte genomlider någon söndags ångest då det är lov hela nästa vecka! Förstå lyckan när man kan gå och lägga sig denna söndag UTAN att ställa in väckarklockan! Jag lever just nu i extas O.O
Nej inte pga äppelbitarna. Pga sovmorgon.
När ska ni lära er?! 

Jag har en fråga. Vad är det med lov och att dom att alltid ska gå så snabbt? Men hinner lixom dra av en fis och sen var det dags för skolan igen. Det är det enda hemska med lov, dom tar lixom slut. Inte ok. Nu blev jag ledsen. 
Nej inte för att äppelbitarna tog slut, men det med. Utan för att detta lov kommer att ta slut :(

Aja, får väll passa på att njuta så gott som det går, och då passar det väll alldeles ypperligt att man ska mysa runt på Ellen land imorgon! Det blir ju inte alldeles för länge jag stannar där, men jag måste hem innan jag far vidare till främmande land. Jag har inte nämnt det, men på torsdag så bär det av till Barcelona! Yes, Ida är språng ;) 

Nu måste jag packa inför morgondagen + duscha. Luktar som tio stall ihopklämt i ett. 
Inte bra... 

Ska ta upp den svarta skönheten till höger också. Tappade den för ett tag sen...
Ignorera godisdetaljerna.

Potatisar och SL

Jag som trodde att SL hade svårt at hålla tiderna, intressant hur en resa på normalt 1 h tog endast 30-35 min idag, och det sjukaste är, hur gjorde dom det med snö på backen? Äntligen har dom fattat att under vinterhalvåret så brukar det komma en hel del snö och hade någon form utav en plan B. Grattis SL, det tog endast ca 98 år för er att inse att snön kommer åter år efter år. Grattis, det rullar nu eller?

Efter att ha levt the suite life of SL, haft två prov, en danslektion, pannkakebak och en massa förflyttningar överallt så har jag äntligen satt mig ner på mitt, oväntat bekväma, golv efter en väll förtjänt långdusch. Och jag har helt slut. Duracell kaninens batteri står på 0 men det ska snart ändras. Men jag orkar inte gå och lägga mig, jag är för trött, och ännu värre. Jag måste borsta tänderna först. Om jag inte stannar precis här, på golvet, där jag hör hemma. Nejdå, nu ska jag inte vars en såndär soff-potatis som man skulle sa för 200 år sen på 80-talet ish.
Men nu, ja just nu, så låter soff-potatis som den nya heliga gralen än något illa. 
Jag gillar soff-potatis. 

Nu snackar jag en massa goja så jag hälsar er ett tack från mig med en leverpastej! 

Älsklingen kallar på mig.

Vissa har det bara ;)


Humörsväningar...

Hallå där, Ida här! 

Jag har blandade känslor över gårdagen, den var liksom på topp, men ändå en flopp. Jag var sådär supertrött under hela dagen, ni vi vet så trött att man nästan somnade på bussen. Men det kompenserades bra då jag slutade 11:50! Men efter skolan så var det direkt hem för att hård plugga! Vi har/hade redovisningar idag och imorgon, men eftersom lärare bara älskar att se sina elever lida (troligtvis hämnd från trauman utav deras gymnasietid), så fick man inte reda på om det var idag eller imorgon. Men som vanligt. Hade man inte varit klar tills idag, så hade det helt klart varit idag då man hade fått redovisa. Men då man sitter uppe till klockan 01:00 för att göra färdigt sitt fina arbete och inte får någon form utav den sömn man behöver och vaknar upp som ett brutalt PMS-monster, det är då man har sin redovisning imorn. Det sista nämnda var ju ett fint praktexempel på en viss Ida. Jag kämpade halva natten med mitt arbete, för vad?! Att vakna upp och knappt orka stå, dregla på bussen medans jag försöker ta igen bortkastad sömn, för att sitta och hålla ett USB med arbete på, utan att det kommer till användning. Nej, sådana saker får mig på dåligt humör i ca en vecka, men kan jag vara olycklig? Nej! För att jag hade mina två första danslektioner får terminen igår. 
Men förstå dilemmat. Känner mig som en kvinna i klimakteriet så mycket humörsvängningar jag har, men ska jag vara arg eller glad nu då? Det är frågan som jag aldrig kommer att få svar på, för jag är alldeles för trött för att tänka, och nu ska jag sova, och jag tänker aldrig låta ett arbete ta min sömn igen! 

Fast det löftet lär ju hålla typ en vecka. 
Välkommen till gymnasiet!

Tänker inte röra mig härifrån nu!
 
Fu! 
Måste släcka...



Mission complete!

Mission complete. Måndagen är över, och Ida var hemma heeeela långa dagen,  och vet ni vad det bästa med det är? Att jag inte behövde göra matteprovet idag! Score x7000, för om jag hade gjort det, då hade omprovsdatumet varit nerskrivit i kalendern, så jag vill tacka min heliga ande för att du lät alla bakterier stanna i min kropp. 

Men jag har inte slappat för det, förutom att jag vaknade 11 och har sett några avsnitt utav awkward, så har jag pluggat för kommande redovisningar. Så ikväll ger jag mig själv en klapp på axeln för att jag har varit så duktig, så att jag kan få och lägga mig med ett gott samvete. 

Goodnightie then! 


#yoloswag




Hoppet är ute.

Jag har gett upp. Matten. Jag har gett upp med matten. Jag har försökt, men hur ska man kunna lära sig något matematiskt om man inte ens kan uttala det på svenska? Låter logiskt, huh? Vad är det för bananer i pyjamas fasoner?! 
Så nu har jag parkerat mig i soffan med nudlar och en massa tv-tittande. Lite som i en såndär fin film när man köper hem Kina-mat i små kartonger med en massa tända ljus osv. Den enda skillnaden är att i dessa filmer så brukar det alltid vara två personer som delar känslor med varandra som sitter i samma soffa, och jag? Jag sitter här själv :|

Jag behöver iallafall inte dela med mig utav min mat. Suck on that deeply in love couples! Jag får ALLT själv. 
Just suck on that.


Sanningen bakom Melodifestivalen.

Nu har vi även sett del 2 av 4 från Melodifestivalen 2014. Vart ska man börja? Man måste ge dom beröm för ett oväntat besök utav både JEM och Panetoz, äntligen något som man faktiskt kan lyssna på, något partigt och mönsterbrytande, applåder! Men hoppet är ute nu när radar paret, Sanna Nilsen och Fredrik Kempe, tagit sig till final för säkert femte gången. När ska dom lära sig, det går dit, men inte längre. Vi har sett detta förut, vi såg det, vi ser det, och vi kommer antagligen få se det snart igen. Dit men icke längre. 

Jag venne vilka det är fel på, dagens pensionärer som är rädda för förändringar eller dagens samhälle som faktiskt tycker att allt detta låter bra. Jag vet inte. Men jag vet att vi idag fick se både Sanna Nilsen och Martin Stenmark gå vidare, samma gamla klyscha. Att dom inte tröttnar på varandra? Eller att dom inte tröttnar på att behöva spela förvånade när deras namn ropas upp för att dom ska vidare i denna tävling? Det är så att deltagarna till och med har förespått programmet. Jag gillar att dom försöker att bryta mönstret år efter år men alla dessa rockar-billy band och punkare, men varför drar dom inte bara in samma gamla Thomas GW ABCDE-son som skriver sina låtar till en massa Lena Philipssons eftersom allt ändå låter likadant? 
Nej, jag tycker att vi ska skicka Sean Banan till Eurovision i ren protest. Han är ju allt utom förutsebar! 

Nu återstår det bara en fråga. Varför kollar jag på mello överhuvudtaget? Bra fråga, nästa!




Att träna när man är sjuk...

I onsdags tyckte jag att det var en jättebra idé att träna, jag hade ju bara varit lite sjuk, nemas problemas liksom. Hehe. Nu sitter jag här, tre dagar senare, utan kapabillitet att varken prata eller andas. 
Så vad har vi lärt oss utav detta då?
Det här med att man inte ska träna när man är sjuk stämmer. Det finns en risk att man faktiskt blir sjukare... 

Nu lever jag i min fluffy onepiece och missbrukar halstabletter, nässpray och tycker allmänt synd om mig själv. Men varför klaga? Nu kan jag ju bara ligga i sängen och kolla på serier medans hela familjen serverar mig en hel buffé på olika silverfat, det är nästan värre än Julius Ceasar med alla hans kvinnor i olika former och färger som typ kvävde honom med vindruvor...

Men nu förstår ni så är det uppdrag hålla sig sjuk ända tills måndag. Jag må missa hela helgen, men det kommer att bli värt det. Vi har matteprov på måndag :|

Tjohejsan svejsan! 


Dagens!

Enda sedan nästan alla mina inlägg har börjat med att jag sitter och äter framför tv:n med en kopp te så tänkte jag starta detta inlägg med att säga att jag sitter i min favorit fåtölj, kollar på Geordie Shore , med en fruktsallad och te-koppen i min hand :| Förrutom att prata med skumma röster och göra allmänt konstiga ljud så är det nog en favorit aktivitet. Detta är min typ utav yoga, helt klart. 

Har haft sjukt ont i halsen idag, lovar att jag svalt en studsboll i sömnen, för att det är så det känns. Har till och med köpt superdundermegaawesomeprylsak halstabletter, eller Zyx kan man också kalla det. Det funkade halvt, efter att jag dragit i mig hela Alvedon paketet och ändå har jag fortfarande mycket ont. Jag tar mig snart till något asiat-land om detta inte blir bättre så att dom kan ta mig till något tempel och utföra någon helig ritual med sina örter som tar bort smärtan på dos sekundos och ger en evigt liv typ.  Man kanske får stanna hemma från le skola imorgon, vore riktigt skönt dock!  Annars så har jag städat rummet mitt idag, den gamla vanliga halvårsrutinen, jag tog även en promenix med Ellen-smällkaramellen idag också. Ganska produktiv har jag varit ändå ;) 

Nu måste jag gå! Utlovat drama i Geordie Shore idag. Som jag har längtat! Ojojoj, vad jag kommer att bli en skvallerkärring asså. 
Tjolong!

Tappade precis en banan på mattan. 
Vet inte vad jag ville komma med det. 
Kanske ska ta upp den...

February the first!

Hallå där, Ida här! 
Idag så är det första december (höll jag på att säga/hoppades jag på), men nej, självklart inte! Första februari är det och jag har spenderat dagen med Ellen och Theresia. Har saknat Therre så mycket! Vi sa senaste gången vi träffades att vi skulle ses en gång i månaden. Tjuren skiter mycket. Ett halvår senare, ish, så träffades vi. Hon och jag får nog ta en pinkie-promise på den överenskommelsen, man kan ju inte bryta en pinkie-promise, det gör man bara inte. Det är lågt. 

Första februari bjuder även på premiären av Melodifestivalen, och även detta år så har man satt sig ner i soffan för att kolla på meningslösa låtar av en massa B-artister. Varför gör jag samma misstag varje år! Och även detta år så sa jag "Nejmen det kanske är lite bättre i år!" Fast det är ju det man bara säger, det man egentligen menar är "Jag vill inte hänga efter i snacket..." 
Och när jag kommer till skolan på måndag så är man iallafall ärlig då man säger att det var keff. 

Något mer denna dag bjöd på var The Last Song på televisionen. Det må vara en utav mina favorit filmer, men var dom tvungna? Jag har fortfarande inte återhämtat mig sen jag såg den för fjärde gången år 2012. Men jag kände att, äh jag såg den för två år sedan, och nu är det femte gången jag ser den, jag lär väl inte gråta denna gång? Huehue, det var vad jag sa innan jag såg den ja. Nu ligger jag på soffan, med ett huvud som har försvunnit efter tsunamin den råkat utför. Nu taggar jag ytterligare två års mentalt uppbyggande och rehabilitering. 
Jag måste sluta leva mig in så mycket i filmerna jag ser. Det är ju bara en film! Det är inte direkt så att finns monster i garderoben. Eller det var iallafall det mamma sa. 

Aja, jag äter mango nu och dricker te ur min disney mugg. Lite ironiskt att det står "I'm so happy" då jag är "so deppy". Denna rehabilation lär ta ett tag...


Hejsvejs, leverpastejs!

RSS 2.0