Klockan ringde 05:10 imorse. Jodå, Romme med skolan. Då jag inte kunde medverka på denna tripp föregående år så var det ett självklart super taggande från min sida. Maten var packad å varma kläderna på för en så bra resa som möjligt. 

Dit resan gick alldeles finfint, mat, Michael Jackson listan å ingen körde av vägen. Typ så bra det kan bli👍 

När pjäxorna var på och hjälmen spänd, då var det bara att bege sig ut i backarna. Första åket gick perfekt redan från start. Liftkortet funkade ej... Sådär stod jag i halv förtvivlan och kämpade för mitt liv att ta sig igenom denna liftkortkontroll. Ville bara skriva "ingen snålskjuts här, jag lovar" - i pannan. Efter en tids prövande (eller våldsamma försök) så lyste lampan grönt. Fantastiskt! Och vi fortsatta upp i liften å nerför backen, hur lugnt å bra som helst. 

Dags för åk nr. 2. Liftkortet funka ej. Proceduren börja om från början. Våld å en djävla massa tålamod krävdes det denna gång, men jag kom tillslut igenom. Och så här fortsatte det säkert halva dan. Tills jag oväntat kände en liten papperslapp i en annan ficka. Jag tog upp lappen och läste: "kungsberget 2013"... Inte undra på att man inte kom igenom kontrollfan, den trodde väll att det var något fel i huvudet på mig och att jag levt under en sten det senaste två åren! 

Den där lilla oväntade lappen togs väll omhand av marken efter jag våldsamt slängt ned den på marken och halvt stampade på den. 

Sen rullade allt finfint. Trodde jag iallafall...

Ni vet en såndär 'FunPark' som finns i typ vartenda skidställe med hopp och en massa roliga saker? Vi hittade iallafall en sådan fantastisk backe, och vi fick för oss "att denna skulle vi åka!" 

Vi åker den. Hopp för hopp. Det går skitbra, hoppar inte för högt, jag har allt under kontroll. Sen hittar jag sånadär super roliga railing-prylar (en smalare trälåda med en ovanyta som är på något sätt behandlad med något, jag vet inte vad, som super coola kids brukar åka på och avsluta med en 360 eller något annat trolleri eller 'tricks' som det kallas på ett mer ungdomligt snowboard å skidsätt), hur som helst, dessa skulle absolut undersökas, jag hade ju trots allt "sett hur andra har gjort tidigare", easy as a cake! Så jag åkte på dessa, klarade första, kom till den sista, klarade den med. "OMG VILKET FLYT HON ÄR MED IDAG, HON ÄR BÄST!" tänkte jag. Najs, så när man nu har ett sådant flyt så måste man ju "göra om det igen!"

Så ner och upp igen, och börja om från början.

Hoppen kommer, jag hoppar högre än vad jag brukar, för "jag har ju sånt flyt". Hoppen avklarade, då tar vi railingen. Första lådan kommer, kör, felfritt. "OJOJOJ, HON ÄR HET IDAG DON'T MESS WITH THIS CHICK CAUSE SHE GOT IT DAMN GOOD!" Med dessa ord fortsatte jag med lite halvhög fart till nästa rail-pryl. Jag kommer fram till prylen, kör upp på den som jag tidigare gjort, men det är efter det som jag tar ut svängarna. Jag åker på denna pryl och när skidorna är helt på så vrider jag på mig. Okontrollerat misstag. Då underlaget på denna "rail" är snorhalt så drar mina skidor iväg i denna vridning, och utan några fötter på jorden... Då faller man. Padang! Min höft träffar denna snorhala och tydligen djävligt hårda railingsaken. Och där ligger jag, som en hjälplös fisk som kämpar med att få fram sin andning medan smärtan från höften gör svinont, sen ännu lite ondare, och jag tänker "Det är kört! Gud om jag inte överlever detta, berätta då för min familj att jag älskar dom" *punkt!* mer än så kunde jag inte tänka. Mina vänner kommer, de frågar hur pass väll det gick. Jag ligger kvar i samma position som jag föll. Jag vrider huvudet långsamt upp och säger med en nära döden röst: "Det... Gick... Bra." Och det är nu jag ska resa mig upp. Skidorna är överallt. Jag tar tag i min stav. Kroppen skriker av smärta, men på något sätt lyckas jag dra mig upp på ett ytterst långsamt och stelt sätt (nu förstår jag pensionärernas höft-problems-situationer. Man kan ju fan inte röra sig)! Jag får på mig skidorna och vi fortsätter vägen ner för backen och mitt stora ego-tänk var nu ersatt med "ring skotern." Jag tog mig ner, höften värkte med blev bättre i smärtväg och jag fortsatte mitt åkande som gick oväntat bra med en trasig höft👍 

Sen rullade det, åk efter åk, ja förutom att det regnade och att ens DUBBLA vantar var blöta och typ resten av ens kropp så var det lugnt och vi tog oss hela vägen fram till bussen igen utan skador eller problem👌 Bussen rullade sedan iväg, ingen var glömd, allt var med (tror jag) och busschauffören var allmänt skön. Precis så det ska vara, tills jag plötsligt känner en hemsk smärta i min tå. Jag drar av min strumpa och kollar på stortån, vars nagel nu var av endast en röd-blå ton. "Det kan inte vara sant" tänkte jag och drog på strumpan igen. Det hjälpte inte. Smärtan var kvar. Dålig strumpa det där. Denna smärta vart bara värre och värre under resan hemåt och väll framme så kunde jag knappt gå. Snacka om att Gud vill mig något hemskt. Så jag far hem till mitt lilla hus med en höft som var röd, dubbelt så stor och en röd-blå stortånagel som vars smärtgräns överskred den dubbelt så stora häften. Nu får man se hur detta tar sig. Blir det kryckan eller kanske möjligtvis rullatorn imorn? Det problemet tar jag då. 

Men grejen är den att det jobbigaste var inte att jag ramlade och slog i min höft, eller att tån åkte upp mitt i bussen eller att liftkortet inte fungerade eller att jag var tvungen att be om specialkost vid lunchen som tog extra lång tid. Grejen är den att allt detta gjordes men ett par neon gula överdragsbyxor och en jacka i varenda färg på färgskalan. Jag såg ut som en vandrade Rainbow Road genom alla dessa händelser. Tro mig, jag var svår att missa, och alla kände igen mig misstake efter misstake. 

Min uppmaning till er blir alltså inte att se till att endast ett liftkort är i fickan eller att railing-sakerna är hala. Min uppmaning blir, bär svart, då kan ni alltid skylla på någon annan vid dessa händelser. 

Godnatt.

Bror: Jag har hört att Michael Jackson hade en berg&dalbana på sin bakgård, är det sant? 

Jag: Oliver, han hade ett helt tivoli bakom huset och ett zoo. Du förstår, när han var liten så fick han inte uppleva sin barndom fullt ut eftersom han började i Jackson5 vid fem års ålder. Han hade knappt tid för att leka osv och ibland när Michael och hans bröder inte repeterade eller gjorde det tillräckligt bra så kunde hans far slå dom så han hade inte mycket till val när det gällde det där, han hade en tuff barndom och missade mycket som är till barndomen, men kom ihåg! Samtidigt så var musiken det han ville göra och han älskade det så det var han blev aldrig tvingad in i musikbranschen, vilket han själv har sagt...

Bror: Hade han många berg&dalbanor?

Nu vet jag. Att dra igång en predikan är ingen man ska göra till sina yngre syskon frågar något. Då dom är mindre så får man ta ett steg i taget så att dom hänger med. 

Nästa gång så väntar jag 1 månad...

En gång ett fan alltid ett fan! 

Ge oss Michael tillbaks så får ni Justin Bieber!

Inte för att jag vet vem som har Michael just nu, men jag är fett avis...

Jag som trodde att SL hade svårt at hålla tiderna, intressant hur en resa på normalt 1 h tog endast 30-35 min idag, och det sjukaste är, hur gjorde dom det med snö på backen? Äntligen har dom fattat att under vinterhalvåret så brukar det komma en hel del snö och hade någon form utav en plan B. Grattis SL, det tog endast ca 98 år för er att inse att snön kommer åter år efter år. Grattis, det rullar nu eller?

Efter att ha levt the suite life of SL, haft två prov, en danslektion, pannkakebak och en massa förflyttningar överallt så har jag äntligen satt mig ner på mitt, oväntat bekväma, golv efter en väll förtjänt långdusch. Och jag har helt slut. Duracell kaninens batteri står på 0 men det ska snart ändras. Men jag orkar inte gå och lägga mig, jag är för trött, och ännu värre. Jag måste borsta tänderna först. Om jag inte stannar precis här, på golvet, där jag hör hemma. Nejdå, nu ska jag inte vars en såndär soff-potatis som man skulle sa för 200 år sen på 80-talet ish.

Men nu, ja just nu, så låter soff-potatis som den nya heliga gralen än något illa. 

Jag gillar soff-potatis. 

Nu snackar jag en massa goja så jag hälsar er ett tack från mig med en leverpastej! 

Jag har blandade känslor över gårdagen, den var liksom på topp, men ändå en flopp. Jag var sådär supertrött under hela dagen, ni vi vet så trött att man nästan somnade på bussen. Men det kompenserades bra då jag slutade 11:50! Men efter skolan så var det direkt hem för att hård plugga! Vi har/hade redovisningar idag och imorgon, men eftersom lärare bara älskar att se sina elever lida (troligtvis hämnd från trauman utav deras gymnasietid), så fick man inte reda på om det var idag eller imorgon. Men som vanligt. Hade man inte varit klar tills idag, så hade det helt klart varit idag då man hade fått redovisa. Men då man sitter uppe till klockan 01:00 för att göra färdigt sitt fina arbete och inte får någon form utav den sömn man behöver och vaknar upp som ett brutalt PMS-monster, det är då man har sin redovisning imorn. Det sista nämnda var ju ett fint praktexempel på en viss Ida. Jag kämpade halva natten med mitt arbete, för vad?! Att vakna upp och knappt orka stå, dregla på bussen medans jag försöker ta igen bortkastad sömn, för att sitta och hålla ett USB med arbete på, utan att det kommer till användning. Nej, sådana saker får mig på dåligt humör i ca en vecka, men kan jag vara olycklig? Nej! För att jag hade mina två första danslektioner får terminen igår. 

Men förstå dilemmat. Känner mig som en kvinna i klimakteriet så mycket humörsvängningar jag har, men ska jag vara arg eller glad nu då? Det är frågan som jag aldrig kommer att få svar på, för jag är alldeles för trött för att tänka, och nu ska jag sova, och jag tänker aldrig låta ett arbete ta min sömn igen! 

Fast det löftet lär ju hålla typ en vecka. 

Välkommen till gymnasiet!

 

Så vad har vi lärt oss utav detta då?

Det här med att man inte ska träna när man är sjuk stämmer. Det finns en risk att man faktiskt blir sjukare... 

Nu lever jag i min fluffy onepiece och missbrukar halstabletter, nässpray och tycker allmänt synd om mig själv. Men varför klaga? Nu kan jag ju bara ligga i sängen och kolla på serier medans hela familjen serverar mig en hel buffé på olika silverfat, det är nästan värre än Julius Ceasar med alla hans kvinnor i olika former och färger som typ kvävde honom med vindruvor...

Men nu förstår ni så är det uppdrag hålla sig sjuk ända tills måndag. Jag må missa hela helgen, men det kommer att bli värt det. Vi har matteprov på måndag :|

Har haft sjukt ont i halsen idag, lovar att jag svalt en studsboll i sömnen, för att det är så det känns. Har till och med köpt superdundermegaawesomeprylsak halstabletter, eller Zyx kan man också kalla det. Det funkade halvt, efter att jag dragit i mig hela Alvedon paketet och ändå har jag fortfarande mycket ont. Jag tar mig snart till något asiat-land om detta inte blir bättre så att dom kan ta mig till något tempel och utföra någon helig ritual med sina örter som tar bort smärtan på dos sekundos och ger en evigt liv typ.  Man kanske får stanna hemma från le skola imorgon, vore riktigt skönt dock!  Annars så har jag städat rummet mitt idag, den gamla vanliga halvårsrutinen, jag tog även en promenix med Ellen-smällkaramellen idag också. Ganska produktiv har jag varit ändå ;) 

Nu måste jag gå! Utlovat drama i Geordie Shore idag. Som jag har längtat! Ojojoj, vad jag kommer att bli en skvallerkärring asså. 

Iallafall, mitt bruk utav denna kreation har, inte oväntat, gått överstyr. 

Appen har börjat lagga, inte helt oväntat insåg jag efter att ha kollat igenom dessa...

And the list goes on...

Och ja, jag har screenshotat från min egen snapchat, men det är perfekt uppmuntran när man är nere. Att skratta åt sig själv. Det är mitt tips till er! Och det fungerar 9 av 10 gånger. 

Jag kan ha testat, ja...

Hel-vetes blub fisk! 

Varför kan jag inte somna lika snabbt och djupt när jag väl borde? Det verkar tydligen onödigt! 

Nu borde jag egentligen göra en hel del mattematik, men så fort jag försöker att tänka så drar mitt huvud sig tillbaka till denna kudde. Det är som en hel-vetes magnet, och jag är för svag för bryta denna process. 

Eller så är det ett medvetet val att låta bli. Ibland så får man unna sig att skippa allt plugg. Även fast det händer ganska ofta. Hehehe. Det kommer att bita mig i arslet senare så vare värt det idag. 

Jag ska ge er ett tips. Fötterna vid huvudändan utav sängen. 

En grym experience. 

Nu förstår jag Pippis kärlek för detta asså :)

Har precis kollat på, The Three Days Nanny. Note till mig själv: Skaffa aldrig barn!

Har snart gått en hel vecka i skolan. Men bara nästan, för att igår så var jag frånvarande, för att Ida skulle träffa farbror doktorn och nu, ja nu är bandaget och stiftet borta! Jag väntade i fyra veckor på ett möte som endast tog 10 minuter. Man bah: okej, här har jag kämpat för mitt liv under en månad och sen så tog det tio minuter att få från handikapps-toaletten in till damernas. Men nu guys, nu är Kalle anka dagarna över. Foten må vara sönder flagnad och svullen och blå, men så snart som denna Frankenstein-maskerad är över så kommer det faktiskt att vara en fot och inte nutidens Syrien. Det var kul så länge det varat, men inte deppa med att handikapps-dagarna är över, nästa fot väntar. Så exalterad. 

Om det fanns något som heter ironiker, då skulle jag vara professionell. 

Annars så har jag varit med Ellen Palla Äpplen hela veckan. Super mys! Vi tog fredagsmyset till en helt ny nivå. Vi gjorde det på en måndag! Jag lovar, inget kriminellt hände, även fast det verkar så, men inga kriminella handlingar här inte. Lovar! 

Nu är det  dags för Revenge-torsdag på tv:n igen! So exited! Sa den som redan sett alla avsnitt. Jag är som ett barn. Älskar upprepande filmer. 

I favorit fåtöljen, framför tv:n, med lite late night snacks. 

Grattis Ida, du har nu kvalificerat dig till en gubbe.

Fredagsmys på en måndag. 

Vad händer med världen? ;o

Nu är jag tillbaka i min ordning igen, i min fatboy, med nya Geordie shore på TV:n, och med en kopp te. Det var på tiden, jag vet inte riktigt vad som har hänt. En operation och livet är helt upp och ner! Jag har missat Geordie Shore och vissa dagar så har teet till och med uteblivit. Nej usch! Panik! Back to business, ska tillbaka till skolan imorn också. Livet kanske går tillbaks till sin rätta plats. 

Kanske. 

Idag så var jag iväg och firade lill-kusin! Eller lill-kusin och lill-kusin, fyller ju 3 hela dagen idag! Nej, jag tänker inte acceptera, jag tänker inte förstå, lill-kusin även den dagen då han fyller 50. OMG, hur gammal ska barnet bli egentligen?

Har redan börjat få sådana moder-känslor. Jag säger bara, "nej tack!". Inga ungar på bra länge! Tack, men nej tack! 

Annars så har jag pluggat! Och arbetet blev klart i tid! Händer inte varje dag! Och så kommer filmen(arbetet) säkert inte att fungera på redovisningen imorn. Tänker därför passa på att vara stolt i kommande 14 timmar. 

Ha en trevlig kväll! 

huh?

Nu är man så stor att man kan blåsa ut ljusen 

alldeles själv ^^

Men ändå så skaffar man sig dessa löften. 

Nästa år ska mitt nyårslöfte vara "inga nyårslöften!"

Fast det är ju ett nyårslöfte. 

Oh god damn it.

Här är min lista:

1. Sluta svära. Ni bah: "hahahahaha, den var bra!"

Jag bah: "hahahahaha, den var bra!" 

Helt otroligt! Att man ska behöva bli handikappad för att hinna med sitt sociala liv över nätet. Nu tycker jag att det har gått för långt. Jag tänker nu hota skolverket med att om dom inte är snälla så kommer jag och fiser på dom. Jag är seriös. 

 

Annars så, som sagt, lever jag ett liv som handikappad just nu. Igår opererades högerfoten och idag, ja då är man ju sådär lagom orörlig och osmidig. Åh vad ni är söta som sitter där hemma och oroar er och tycker synd om mig!♥

Inte? Nehe. Skit i det då. 

Nejmen, no worries, det är mina Halgus-Valgus prylar som har tagits bort. Namnet får det ju att låta som en könssjukdom men det är egentligen bara något som får ens fötter att likna Kalle Ankas. Anyways, operationen gick bra, och nu (endast ett dygn senare) har bedövningen släppt och I can FINALLY feel the real pain. 

Doktorn sa: "Om det gör ont, lägg foten högt i ca 5 minuter så går det över..." Tjurskit. Jag låg där i 20 min sen blev det, "MAMMA! VART ÄR MINA VÄRKTABLETTER?!?! Men med en dubbeldos så sitter jag här, och känner hur min lever långsamt absorberas bort, men smärtan är bra mycket mindre nu. Som grädden på mosen, så har familjen blivit mina personliga slavar, och dom slavar runt utan att jag behöver be om det. Idag fick jag en havreboll, för att mamma var och handlade och tyckte synd om mig. "Doktorn, vi kan köra andra foten på en gång så jag kan få en havreboll i vardera hand!". 

 

Känns skönt att kunna skriva igen. Lär bli en hel del sånt nu när ens liv är ganska begränsat till en och samma plats. Ens enda kontakt med omvärlden är över dessa sociala medier. Och jag utnyttjar denna källa till fullo. 

 

Have a lovely kväll.

Hallå där!

Befinner mig just nu i sal 321 och ska egentligen skriva på en bildanalys, men är man så trött så att man ser ut som ett vildsvin, med ett humör som en tjur, och allmänt hungrig som en häst... Då skjuter vi upp det till senare tycker jag. Dessutom så finns det lite intressanta filmklipp på youtube som jag prioriterar. Jag måste ta det lugnt nu för att i eftermiddag så blir det både ett tandläkarbesök 0.0... Till er som inte vet så har jag en skräck för tandläkare efter en traumatisk upplevelse som barn. Bara för att inte tänker jobba så kommer den här: 

 

 

På den vägen är det. Detta har också resulterat till laserbehandling istället för borr pga vägran av rädsla. Har säcker kostat tandläkaren minst en 50 tusen, men det är ju de man har sveriges skattepengar till. Tack för det!

 

Well, nu blir det back to buisness. Måste ju hinna se Jennifer Lawrence intervjuer innan lektioner slutar. 

Hejdårå, syns om jag överlever eftermiddagen.. :|

 

Mmmm, mina hembakta bullar! Lika goda som statoils asså!... X.X 

 

 

Hej! 

Jag nu ska jag förklara mitt plötsliga försinnande, det är enkelt, jag har inget att säga men blogg.se kan väll skriva en hel bok om det! Mitt problem under den senaste tiden är att jag kan logga in, skriva mitt inlägg ladda upp bilder dessutom, men det absolut sista moment publicera går ej! Jag har varit så arg att jag lätt skulle kunna ta livet av både iPad och iPhone. Datan skulle också kunnat åka med där ett tag, men nu kommer ett inlägg så alla tre kan tacka sin skyddsängel och segla vidare i sitt liv. Jobbigare för en annan dock, har ju hunnit avlida innan jag kunnat publicera mina inlägg. Och mina läsare jag har kvar, ja dom stackarna har hunnit gå pension innan dom kunnat läsa det. Kortfattat: Detta har varit illa. Och jag venne när allt fungerar osv, så ojämn bloggning från min del. Bajskorv.

 

Men denna dag hade kunnat börja bra iallafall. Efter många långa samtal med lärare så lyckades ES13A få vår "fria projekttid" till något man kunde göra hemma, vilket är lika med, sovmorgon till 12! Bättre en högsta vinst på chokladhjulet fan. Så jag hade lagt upp en plan på en härlig, utvilande och lång sovmorgon. Haha, you wish. I morse så vaknade jag 7 iallafall pga elektriker som skulle så fint fixa våra elkabblar, hur gör man det då? Man tar den största jävla borren som man kan hitta och borrar i väggarna med, och ju mer den låter dessto bättre. Glad sovmorgon, vi ger dig en personlig väckarklocka för att göra den ännu lite bättre. (Ironi till tusen, bara så ni vet). 

 

Men nu har jag varit lite väll negativ. Vem kan vara arg, ledsen, besviken, deprimerad, ja listan är lång, när det är KANELBULLENSDAG? :O Så nu ska jag fixa denna ledsna fredag till en singelfest med bulle, te och idol. Eller kanske Miley dokumentären? Beslutsångest! Bajskorv. Vi får se... 

Bon Voyage så länge! 

 

Tjäna, är bajstrött. Då vet ni.

 

Har precis kollat på idol och sitter här och redigerar bilder. Jag var ute idag igen och plåtade literann, för självklart när jag väll fått med mig en fungerande kamera så blev bilderna åt hel-vete. Varför få det att flyta medströms när man istället kan simma bland klipporna och drunkna? Jag måste börja acceptera att livet inte vill ge mig kafferast, det vill piska mig med spikklubbor och se mig springa fort som fan. Aja, jag får ju konditionen gratis dårå. Men nu har jag min bild och den kan iallafall medräknas till synonymen acceptabelt, taco-lov. Nu är det bara redovisning kvar på skapelsen, vi sparar det svåra till sist, as usual. Gör väll som alltid. improviserar och tilläger komplicerade ord som låter smart, men i själva verket så har jag ingen som helst aning om vad det betyder. Det fungerar faktiskt. Ibland. Men nu ska jag sova, fast jag måste bara dela med mig om en sak. Idag råkade jag ut för statsorientering, icke okej, men väll ute så såg jag sanningen i vitögat. Höst. Det är redan höst! Löv överallt, kallt som (fula ord), och ja, höst. Jag har inget problem med höst fast det har gått så fort! Det var ju typ en vecka sen jag lökade i shorts och linne, och nu bah: "kan någon ge mig en mössa och vantar? Halsduk är lugnt. För det har jag ju redan på mig.."