Då har man återfunnit sin plats igen. Liggandes på golvet. Det är tveksamt om folk faktiskt förstår hur bekvämt det är att ligga på golvet? Det är ingen brist på plats så man kan ju se ut som Jesus på korset utan att slå i saker eller att hänga med armen utanför, perfekt, för vi alla vet att kroppsdelar som är utanför sängen tar prylen från Paranomal Activity bra hand om...

Men förutom att ha legat på golvet denna helg så har jag sovit hos Emma med härligt sällskap. Det var super, inte konstigt, Emma levererade med Nutella tårta. Nutella må se ut som något annat, men bacon, hur gott? Det hade kunnat vara något annat, men om det smakar likadant så hade jag ätit det anyway! Gratis är gott.

Igår var jag med en så hemskt jobbig person. Asså Ellen, man bah nej. 

Kidding.

Jag är bara för rolig!

Hon har ju äntligen kommit hem! Tro mig, det är inte lätt att leva när halva ens hjärna på en annan plats. Yusch, jobbigt läge. Men igår så blev det reunion. Och våra hjärnor har redan gått i hög varv. Idag så blev det en shoppingtur med en super snäll Clara. Ja, och mesans hon var i provrummet så hittade jag och Ellen en BH. 

Slut på historien. 

Skoja. Igen.

Hur kan hon få till det den där Ida egentligen? Rolig tjej hon asså!

Iallafall, den där BH:n såg inte ut som alla andra. Denna tutthållare hade band kors och tvärs och vi fick inte ihop det. Vi drog och slet och byte plats på dessa band, men det gick bara inte. Vem kom på den där skapelsen? Den gick bara inte ihop!! Vi har fortfarande inte fått ihop det, och ful var den också. 

Imorn är det nyårsafton, vad i hel-vete ska man ha på sig. Dagens fråga. Jag har så pass damp att jag tänker gå naken. Som jag föddes. Perfekt. Varför komplicera det hela för? Kanske ska raka regnskogen innan. Aa det ska jag. 

Ska försöka få in några nyårsinlägg under morgondagen. 

Gud så kul! Sådana har man inte sett förut.

Only the dead fish follow the stream!

Då blev man helt plötsligt en död fisk nu också.

Hejcon Bacon👋

This pryl.

 Vart är änglakören när man behöver den?

Vi må gå fotoklass, men den som känner sig skyldig till denna charmiga, vad hände? 

Hello guys!

 

Nu packar jag. Bara så att ni vet. Ska rymma, så detta är mitt sista blogginlägg.

På ett detta dygn. 

Ska sova hos Emma ikväll och inte rymma! 

Ni förstår inte hur lycklig jag är! Har inte varit med vänner på 500 år.

Ni bah: "Åh Ida, du har så otroligt fin värdeuppfattning!"

Jag bah: "Tack! Man övar ju framför spegeln ibland."

Men anyways, nu ska äntligen denna mullvad få stiga ut ur sitt skal och träda fram i den öppna sociala världen utanför internet. #LikeAVirgin. Ska bli fet-najs! 

 

Back to business. Bäst att packa så man kommer härifrån nån gång. Jag skulle kalla mig själv blixten-sixten men mamma brukar säga snigelns-dotter. Tack mamma. Ska komma ihåg det när jag slår nytt världsrekord för 100m i OS 2016. Det enda dom andra kommer att få uppleva av mig är min fis-lukt. 

Med vänliga hälsningar, Blixten. 

 

Jag hade tänkt visa er en liten lista på mina största nackdelar och förhinder nu när man räknas som handikappad. 

 

-Trappan. Trappan upp till mitt rum is horrible! När jag står nedanför och kollar upp så tänker jag,"Mount Everest! Come at me!", typ. Men ni ska se när jag tar mig upp och ner för den trappan, jag ser ut som någon Epic Spiderman pryl som sprutar ut spindelnät från fingrarna och typ räddar världen och allt!

Eller så kanske jag ser ut som en form utav Spider-Pig. Det beror ju på hur man ser det...

 

-Duschen! På senare dagar har duschen gått och blivit livets största problem. Bandaget som jag har fått får absolut inte bli blött så jagmåste duscha med någon form utav påse som man tejpar igen. Sen så använder jag mig utav typ varenda pall i hela huset att i duschen, utanför, under, över, ja överallt! Och sen når jag inte all tvål osv när jag jag måste ha foten utanför. Och vi alla vet att det kan bli halt i duschen... Det vet jag nu också.

 

-Kryckorna. Det är iof bra när man är ute, man får typ förträde till allt och folk håller sig undan, awesome.Men det finns inget så osmidigt som kryckor! Jag förstår inte, det är typ två pinnar som alltid är iväg och som aldrig är där man vill ha dom. Jag hatar dom av hela mitt liv + kommande. Sen så är dom hårda så på insidan utav mina så kan man nu finna två hummrar ish. 

 

-Det lättaste, och snabbaste sättet att ta sig fram har jag insett är på ett ben. Skit bra, inga kryckor, och man kommer ju faktiskt fram, men (Tony Irving). Att hoppa på ett ben i över en vecka har vissat sig att det inte är något som kroppen diggar. så nu äter jag värktabletter, fast inte för min fot, utan för höften och ryggen. Krypa är min nya plan. 

 

-Kläder. Bandaget är stort som ett gips och eftersom jag har så hipp och cool så har ju jag bara jeans som är tighta. Det är fan som att köra in en fotboll genom ett nyckelhål. Pyjamas byxor är typ det enda allternativet. Jag älskar ju pyjamasbyxor dock, och en sak är bra när man är skadad. Man blir totallt accepterad av resten av omvärden trots att man ser ut som en falukorv. 

 

Man har blivitn allmänt osmidig och man behöver typ sjutusen hjälpmedel och medhjälpare. Med andra ord, denna operation har gjort mig till förtids-pensionär.

Hela familjen tycker synd om en iallafall och man behöver ju inte göra så mycket själv. Super! 

 

 

Alla barnen shoppar kläder, skor, smycken och parfymer under mellandagsrean. 

Förutom Ida.

Hon köper en julgran...

Och hon är så jävla nöjd så att det enda hon gör är att ligga på golvet och stirra in i dess aura.

Nej. Typ så här originella blev dom.

Denna gran är mer exotisk än att snorkla i de Karibiska haven. 

Så tekniskt sätt.

Jag har det Karibiska havet i mitt rum.

👍

Have a najs evening!

Det här med mellandagsrea vet vi alla att det är dagar utav hysteri och kaos, men när man till och med kan finna hela barbapapa-familjen, hängda! Då har det gått för långt! 

Skulle ju ha bloggat igår. Men man åt donken. Och sen så blev man über yr. Och mådde illa. Och hade ont i huvudet. Sen googlade man på det. Stämmde in på ett migrän-anfall. Gott folk! Inget blogg inlägg igår pga migrän.

 

Jag har fan inte migrän. 

 

Aja. I lördags så kom man ute för första gången sen operationen. Det var på tiden ska jag säga er. Jag har varit inne så mycket att jag nästan känner mig som en fritzel fånge, och alla vet att det är något man helst låter bli. Jag gick ut för den ultimata, mest viktiga anledningen mänskligheten någonsin skådat. Julbord! Eller julfest. Båda i ett. Mat fanns det iallafall, annars så hade jag aldrig följt med. Det var gott, trevligt osv osv. 

Det är typ det jag har gjort. Eller nej! Idag så tog jag mig till ica för att köpa ägg, själv, för ingen var hemma. "Ensam varg?" YOU DON'T SAY?! Hursomheslt, det var till och med svårare än ta sig upp för trappan, och kom ihåg! Trappan kallar jag för mission impossible... Ni kan tänka er hur det såg ut. Nu har jag fått nog med utflykter på ett tag! Nästa gång jag tänker fara iväg är imorgon. Julaftonsfirande hos mostern min. Wehoo. 

 

Nu ska jag gå och lägga mig. Tomten ser att jag är vaken, och då kan jag inte få några julklappar i julstrumpan. Life's hard you know. Tomten är ju värre än Jigsaw! 

 

God jul på er!

 

Då var man inne på dag 3 som orörlig och osmidig. Hur fan ska man orka med detta i 6 veckor? Redan i onsdags så tänkte jag, "nu har det gått för långt! Jag hugger av fotjäveln!" Där sprack det tålamodet. Nejmen jag är för envis för att ge upp. Det är både en gåva och en förbannelse. 

Och det är nu det kommer någon fe ifrån en Disneyfilm och bah, "Abra-Kadabra", eller vad dom nu säger och ger mig tre gåvor som leder till en förbannelse... 

 

Och oj vad jag måste sluta kolla på Disneyfilmer. 

Fast det kommer aldrig att hända. 

A L D R I G. 

never ever. 

aa, ni förstår...

Inte hända!

 

Nu har jag (egentligen) fått jullov. Men sedan man blivit inkompitent orörlig så är man ju sjukskriven. Ingen mysig skola för Ida inte. Det är så hemskt! Jag har inte behövt plugga och inte skriva en massa prov denna vecka, oj gud vad jag blir ledsen. Bara ligga hemma i sängen och kolla på film hela dagarna. BUHU. Jag kan hålla på och vara ironisk hela dan, men jag är seriös när jag säger att jag saknar mina fina små friendos. Man är hemma i tre dagar och det är då man inser hur ensam man är. Katten är ju här men man har ju börjat inse nu att när man talar till den så får man inget i svar. Och sen så vill hon kela med min stora fot så fort hon inte sover. Inte lika populärt från båda sidor ska jag säga. Kort och gott, jag saknar alla friendos. 

På tal om gott. Nu ska jag öppna lucka 20 av min chokladkalender! Lycka är!

 

God förmiddag på er så länge damer och herrar! 

 

Helt otroligt! Att man ska behöva bli handikappad för att hinna med sitt sociala liv över nätet. Nu tycker jag att det har gått för långt. Jag tänker nu hota skolverket med att om dom inte är snälla så kommer jag och fiser på dom. Jag är seriös. 

 

Annars så, som sagt, lever jag ett liv som handikappad just nu. Igår opererades högerfoten och idag, ja då är man ju sådär lagom orörlig och osmidig. Åh vad ni är söta som sitter där hemma och oroar er och tycker synd om mig!♥

Inte? Nehe. Skit i det då. 

Nejmen, no worries, det är mina Halgus-Valgus prylar som har tagits bort. Namnet får det ju att låta som en könssjukdom men det är egentligen bara något som får ens fötter att likna Kalle Ankas. Anyways, operationen gick bra, och nu (endast ett dygn senare) har bedövningen släppt och I can FINALLY feel the real pain. 

Doktorn sa: "Om det gör ont, lägg foten högt i ca 5 minuter så går det över..." Tjurskit. Jag låg där i 20 min sen blev det, "MAMMA! VART ÄR MINA VÄRKTABLETTER?!?! Men med en dubbeldos så sitter jag här, och känner hur min lever långsamt absorberas bort, men smärtan är bra mycket mindre nu. Som grädden på mosen, så har familjen blivit mina personliga slavar, och dom slavar runt utan att jag behöver be om det. Idag fick jag en havreboll, för att mamma var och handlade och tyckte synd om mig. "Doktorn, vi kan köra andra foten på en gång så jag kan få en havreboll i vardera hand!". 

 

Känns skönt att kunna skriva igen. Lär bli en hel del sånt nu när ens liv är ganska begränsat till en och samma plats. Ens enda kontakt med omvärlden är över dessa sociala medier. Och jag utnyttjar denna källa till fullo. 

 

Have a lovely kväll.