...det här va ju pinsamt. Kommer ni ihåg mig? Jo, Ida heter jag och jag föd.. 

För den historian är ju inte ett dugg ut-tjatad. Det var en gån.. just kidding. Men ni fattar grejen. Jävligt länge sedan jag var här. Det höll ju på att bli väldigt långsökt. 

 

Jag hade ju sagt typ såhär: "I helgen, då ska det bli så många inlägg att folket kommer att avlida i fullständig chock!" "Haha, you wish!" svarade livet. Anledning till det är att min far har byggt på en övervåning och efter mer 2 år så tyckte byggare Bob att det var ok att flytta upp. Så det har gjort hela helgen med inslag av fotomässan. Ville fixa rummet så snabbt som möjligt. Att leva i ett rum på en halv kubikcentimeter så blir man rätt så paranoid när man måste slicka både armhålan och tårna när man försöker sitta ner. Så nu kan jag äntligen TV titta utan att få strumpludd i munnen. FINALLYYY!

 

Så ligger det till. Vi synes och höres.

Nån gång...

 

Planen att bara ligga hemma och slappa som man vanligtvis gör en fredagkväll ersattes, eller ersattes? Snarare stals utav plugg. Such bitches! Jag menar det. Jag hade kunnat haft ett singel-mingel då jag även denna kväll blivit lämnad ensam hemma. Jag hade planerat en kväll med stor insperation av ensam hemma filmen, men det kunde jag bara glömma. Aja, sitta med fötterna på bordet och klia arslet har jag hunnit med och det får bli busigt nog. Dock gör jag sådant med båda mina päron i samma rum men det är tanken som räknas, visst? ;) Jag har spexat till plugget lite (för att lätta de tunga tankarna) med lite fotboll på televisionen, men vill ni höra en liten hemlis? Okej, hemligheten är den att detta pluggande kommer att hålla i ca 15 minuter en kvart, sen så finner ni mig i en Fat-Boy kudde med en påse Skittles i handen. Vill ni veta ännu en hemlighet? Jag tycker att det där lät så härligt att jag tänker göra det el pronto!

 

Synes på senare dagar. 

BonVoyage! 

 

Då var man framför rutan igen. Haha! Trodde ni att jag snackar om el laptopo? Lurade! MTV EMA är det denna söndag så då är jag så uppbunkrad framför tv-rutan som det går. Så det är här jag sitter, ensam hemma, perfekt. Då kan man ju sjunga med alla de erfarna artisterna på sin egen lilla nivå, fast ganska högt dock. Fu. Tänk om grannarna har hört det hela? Och det kommer jag på 2 timmar in på programmet. Baconbulle!! Aja, då får dom en fin liten privat show sådär klockan 10 en söndag. Dock kommer jag kräva dom på pengar under morgondagen, här bjuds det inte på några gratis konserter inte. Men hursomhelst. Man måste ju passa på medans man fortfarande är ensam hemma. Jag undrar vad folk gör när dom är själva i sina hem. Det känns som om det är då majoriteten av dagens ungdomar sitter snälla och tysta framför sina skärmar med lite svag musik i bakgrund. Själv så tar jag volymprylen, vrider den allt vad jag kan åt höger, ligger typ halvnaken på golvet, skriker samtidigt som jag äter. Åh, skrika och äta! Mitt eget best of both worlds. 

 

Men guys! Nu ska jag fortsätta min show här. 

So loooooong!

 

Oh hello there! 

 

Den där November, asså shiet! Han äter upp mina veckor, riks-snattarn! Asså man kan ju fråga innan man bara tar saker ifrån folk. Ingen uppfostran här inte. Jag blir faktiskt lite smårädd när veckorna bara försvinnar och jag hinner inte med. Det har ni ju märkt. Denna sida har ju stått lika orörd som körsbärslikören i Aladdin asken, det är icke godkänt!

 

Efter denna vecka i skolan så blev det fredagsmys, som vi säger på svenska, hos Ellen. Lasange, idol, sleepover, the typical life of Ida och Ellen. Jag venne vad jag blev matad med för något men jag kan säga det att idag så sitter jag här med ett hejdunrande 6-pack och kramp i käkarna. Måste vara någon form av dextrosol, men jag fann allting extra kul igår och speciellt mig själv. Jag tror jag garvade igenom nästan hela idol och lite till, och jag kan fortfarande inte säga varför. Det är som ett avsnitt av CSI Miami där eftertexten visas men fortfarande inget spår utav mördaren. Men kul var det! Vi lyckades även klämma in lite spontana nöjen. Ja ni vet, kladdkake-bak. Vad ska man annars göra i den långa reklampausen? And it was delicious mates! ;) 

 

Men nu kallar plikten på mig! När man talar om mat så är det ju middag! 

Bon Voyage! 

 

 

Idag har det varit måndag och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Beredd er på ett inlägg med inslag av deppmode, klagomål, lycka och ja, humörsvängningar helt enkelt. Livet är bra upp och ner som tonåring. Börjar djupt hör ni. 

 

Denna dag har varit en, så där bra, dag. För det första så har jag varit dödstrött och kände flera gånger att skolans golv hade lätt funkat som en preliminär säng. Inte nog med det! Vi har fått en ny fotolärare fram till jul eftersom vår ordinarie ska på någon form utav utbildning/kurs/jagvennevad. Detta innebär nytt schema, vilket innebär, sluta halv fem varenda måndag fram till jul. Vilken tur jag har som endast har minst en timme hem från skolan också! Ska vi dra något positivt av det hela, så är middagen nästan klar när jag kommer hem. Sen är det mörkt ute under hemfärden, och sådant tycker jag faktiskt är ur mysigt. Men förövrigt så har jag bara varit trött idag efter ledarlägret. På tal om ledarlägret. Det har varit sådär megabaconbra att det inte finns, det är bara så man skriva när man blandar en grupp människor där den ena är mer härlig, skön, allmänt random och sig själv, än den andra. Vi har gjort allt som går att göra. Skrattat tills vi inte kunnat andas, gråtit tills det inte funnits några tårar kvar. Vi har tagit hand om härliga konfirmander som vi skrämt upp så mycket med udda humor att dom lär ha trauman för resten av livet om dom inte är psykiskt stabila hela bunten. Vi har ätit dag ut och dag in, men något vi däremot inte har gjort är att sova. Världens mysigaste och finaste och härligaste människor. Bättre får man leta efter och nu är allt över. Detta var sista ledarlägret på denna ledarutbildning. Denna tanke att vi inte kommer att komma tillbaka till Kalrberg tillsammans har tyngt ner min dag idag. Jag säger bara att allt detta har varit helt perfekt och jag saknar det som bacon, och om jag inte avslutar detta nu kommer det att bli en såndär djup novell som man bara slutar läsa för att man inte orkar med sådant. Detta har dock gjort mig gott och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på allt det goda vi gjort/ätit. De bästa minnena som inte sparas i huvudet utan.. OHOHOH wait for it, deepest thing eva... i hjärtat. But it's true dock. Kort sagt, detta har varit bäst. (Det är nu ni ska vara jätte avis)! 

 

Bara för att göra mig på lite bättre humör så ska jag ta mig en "kvällsfika" som man säger på Karlberg.

Tack och hej, leverpastej!

 

Novell skriven av: Ida...

 

 

*Mor och far skulle på kryssning.*

 

Mor- Vill du ha något?

Ida- Ja, dom där "fruktgodisara" vore lite gott.

Mor- Jag ska se om jag hittar dom.