Bror: Jag har hört att Michael Jackson hade en berg&dalbana på sin bakgård, är det sant? 

Jag: Oliver, han hade ett helt tivoli bakom huset och ett zoo. Du förstår, när han var liten så fick han inte uppleva sin barndom fullt ut eftersom han började i Jackson5 vid fem års ålder. Han hade knappt tid för att leka osv och ibland när Michael och hans bröder inte repeterade eller gjorde det tillräckligt bra så kunde hans far slå dom så han hade inte mycket till val när det gällde det där, han hade en tuff barndom och missade mycket som är till barndomen, men kom ihåg! Samtidigt så var musiken det han ville göra och han älskade det så det var han blev aldrig tvingad in i musikbranschen, vilket han själv har sagt...

Bror: Hade han många berg&dalbanor?

Nu vet jag. Att dra igång en predikan är ingen man ska göra till sina yngre syskon frågar något. Då dom är mindre så får man ta ett steg i taget så att dom hänger med. 

Nästa gång så väntar jag 1 månad...

En gång ett fan alltid ett fan! 

Ge oss Michael tillbaks så får ni Justin Bieber!

Inte för att jag vet vem som har Michael just nu, men jag är fett avis...

Detta negativa inlägg behövde lite uppmuntran, så jag ger er denna söta katt bara för att han var så söt. 

Nu har jag varit borta härifrån bra länge, you know why? Projektveckor is why!

3 veckor varje termin så har vi något som kallas projektveckor där vi gör ett projekt i olika grupper i 3 långa veckor, och iår var uppdraget en webbtidning. Kanske inte låter så farligt, jag skriver ju hellre en artikel och layoutar än att jobba matte liksom, men asså jag har ju knappt haft tid att pudra näsan under dessa veckor. Set är det mysigaste med grupparbeten, man liksom sätter gruppen förre allt, eller jag vill iallafall inte vara den som alla sprider falska rykten om hur jag förvarar kamelbajs i kylen för att jag sänkt en grupp. Nono jag har Nutella där och om ni får förmer att det är något annat, jag har hört att Synsam har bra optiker. 

Denna dag har varit den sämsta länge. (Kul att jag gör min stora comeback här med ett klago-inlägg). Men jag tänkte om ni har en dålig dag så lyssna på detta. Det började med en sovmorgon. "Oh sweet!" Tänkte jag, "Dessa veckor har gjort mig till en levande mumie." Då låg jag där i min säng, djupt drömmande om hur Harry Styles och jag var instängda i en Hunger Games arena. Ps. En sådan dröm har hänt... Iallafall mitt i en sådan dröm som man inte vill vakna upp ur så låter katten utanför dörren och grejen med mina katter är once they start to krafsa och jama, they wont stop! Så där vaknade jag, nära att laga en gryta på morgonen. Det var bara att gå upp. Sen så skulle jag ta en medicin. Det är ett slags pulver som man blandar med vatten för magen min. Det smakar ungefär som det låter. Förjävligt! Aja, tog det till slut. Resultat: magen är fortfarande hemsk och jag blev tillräckligt illamående utav dess smak att jag blev till en sköldpadda på soffan. Yeeää, skulle lätt ha legat kvar där men jag kämpade mig upp, redovisning i skolan, jag hade inte fått något betyg om jag inte var där... Påväg dit dårå, bussen rullade bra och tunnelbanan också, innan den stannade. Rökutveckling i tunneln. Hade jag hunnit med tuben innan så hade jag klarat mig, men varför skulle jag ha gjort det när man kan sitta på den underbara tunnelbanan som är den första att behöva stanna. Bajs. Så där stod jag, vid stadion, och hade ingen aning hur jag skulle till skolan. Det skulle komma ersättningsbussar, om efter typ 1h men från vart?! "Jahaja" tänkte jag och slog upp martan på min telefon. 3km till skolan. Det är väll bäst att jag börjar få på en gång då så att lärarna inte blir oroliga, eller ger en dask. Påvägen fick jag en vattenblåsa på hälen och blev nästan mördad utav fallande snö från hustaken ovanför. Sweet. Kom i tid dock! Till vilken nytta? Redovisningen gick åt helvete, vi var inte klara, vi kom in sent, om blickar kunde döda så hade jag varit begraven nu för lärarna tyckte antagligen att det varit dåligt att vi inte var klara i tid och sen var jag i skolan i endast 40 min för den redovisningen och sen så skulle jag gå tillbaka till tåget igen och så har dagen rullat. Är det ens värt att vara uppe fortfarande? Skjut mig någon, I volunteer gratis! 

Hoppas att ni har haft det bra iallafall! Ska ändra på bloggvanorna nu när dessa veckor är över! FINALLY, men nu vill jag bara dö. 

Eller sova funkar också! 

Hejdå i lingskogen så länge! 

High on life...

Yä.

Nu börjar jag sakta men säkert komma in i mina samma gamla vanor igen, som innan min utlandsresa. Snart har jag kollat mig igenom all social media så jag inte missat allt gossip som hänt på norra delen av Europa. Vill ju liksom inte komma till skolan en dag då alla bär vita kläder förutom jag som bär svarta, pga "hylla-änglar-vita-kläder-dagen-för-vi-gillar-gräddfil" typ. Mitt livsmål är att känna pengar utan att behöva jobba inte leka det svarta fåret! Nej inte min grej, och just därför behöver jag ha koll på läget. Annars så hade jag lika gärna kunnat slänga datan i sjön. (Vi tar den meningen med en nypa salt)...

Men jag är ändå efter med allt. Läxor över lovet, bloggning, städning, allt. Jag vill skylla på tidsskillnad och jetlag, men ändå sedan Sverige och Barcelona ligger under samma tidslinje så har det omöjlighetsgjort. Korvbacon säger jag bara. Nu måste jag komma på en ny ursäkt. Någon som har ett förslag? Jag tänkte något i stil med 'att katten åt min läxa, spydde för att hon är allergisk emot pappersark, och därför måste jag stanna hemma och hålla hennes leksaksdjur varma', men jag venne, det kanske låter klychigt? Men aja, vi får se. Kanske byter ut katt emot hund. 

Vill att ni ska veta att jag, inom en snar framtid, tänker skriva ett fint gulligt litet inlägg om min Bracelona-resa. Ska försöka komma ihåg det, men det kan gå som katt-historien. Men nu iallafall bär det av till semla och Glee. Älskar semel-dagen! Eller för er 'extremt svenska-ämne-insatta-människor som inte klarar av att vänder lite på orden och mår dåligt och känner sig så illa behandlade att nk går in på toaletten och spyr', fetis-dagen. 

Ha det bræ! 

Glömde att fota innan jag tog första tuggan.

Där rök den bloggkarriären...