Idag har det varit måndag och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Beredd er på ett inlägg med inslag av deppmode, klagomål, lycka och ja, humörsvängningar helt enkelt. Livet är bra upp och ner som tonåring. Börjar djupt hör ni. 

 

Denna dag har varit en, så där bra, dag. För det första så har jag varit dödstrött och kände flera gånger att skolans golv hade lätt funkat som en preliminär säng. Inte nog med det! Vi har fått en ny fotolärare fram till jul eftersom vår ordinarie ska på någon form utav utbildning/kurs/jagvennevad. Detta innebär nytt schema, vilket innebär, sluta halv fem varenda måndag fram till jul. Vilken tur jag har som endast har minst en timme hem från skolan också! Ska vi dra något positivt av det hela, så är middagen nästan klar när jag kommer hem. Sen är det mörkt ute under hemfärden, och sådant tycker jag faktiskt är ur mysigt. Men förövrigt så har jag bara varit trött idag efter ledarlägret. På tal om ledarlägret. Det har varit sådär megabaconbra att det inte finns, det är bara så man skriva när man blandar en grupp människor där den ena är mer härlig, skön, allmänt random och sig själv, än den andra. Vi har gjort allt som går att göra. Skrattat tills vi inte kunnat andas, gråtit tills det inte funnits några tårar kvar. Vi har tagit hand om härliga konfirmander som vi skrämt upp så mycket med udda humor att dom lär ha trauman för resten av livet om dom inte är psykiskt stabila hela bunten. Vi har ätit dag ut och dag in, men något vi däremot inte har gjort är att sova. Världens mysigaste och finaste och härligaste människor. Bättre får man leta efter och nu är allt över. Detta var sista ledarlägret på denna ledarutbildning. Denna tanke att vi inte kommer att komma tillbaka till Kalrberg tillsammans har tyngt ner min dag idag. Jag säger bara att allt detta har varit helt perfekt och jag saknar det som bacon, och om jag inte avslutar detta nu kommer det att bli en såndär djup novell som man bara slutar läsa för att man inte orkar med sådant. Detta har dock gjort mig gott och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på allt det goda vi gjort/ätit. De bästa minnena som inte sparas i huvudet utan.. OHOHOH wait for it, deepest thing eva... i hjärtat. But it's true dock. Kort sagt, detta har varit bäst. (Det är nu ni ska vara jätte avis)! 

 

Bara för att göra mig på lite bättre humör så ska jag ta mig en "kvällsfika" som man säger på Karlberg.

Tack och hej, leverpastej!

 

Novell skriven av: Ida...