Det va på tiden
En liten fågel viskade i mitt öra och önskade att bloggandet skulle starta igen. Kunde inget annat än att hålla med! Liksom wtf happend?! Om man inte visste bättre så hade man kunnat tro att jag blivit kidnappad av aliens eller flyttat till ett wi-fi fritt land, (Om det ens finns)? Men det jag ville komma till är varför jag har försvunnit, det är nämligen inte jag, det är tiden.
Vem denna "tiden" är, det vet jag ej, men hen får gärna sluta leka kurragömma nu. Det är inte kul när man är letaren och fått leta i sådär 292 dagar. Jag säger bara snor på dig, ropade fritt fram för 227 dagar sen, men du ba ignorera. Dålig stil. Du är ingen bra kompis.
Jag tänkte bara säga till er alla att jag, Ida Iden Idun etc, är här för att stanna igen lite smått. Är det jubel jag hör? I bet I do!
Jag tänker dock inte lova en superbloggares 5 uppdateringstillfällen per dag, för det är bara sjukt! Men de gånger jag får tid å får den där känslan som ba "nu, nu ska jag blogga" då tänker jag göra det👍
Tänker inte lova för mycket, för efter alla mina nyårs-experiences så vet jag att löften är det ingen som håller. Believe me, kan fortfarande inte nudda mina tår.
Detta känns bra. Nej det känns inte bra, det känns jävligt bra!
Jag är på g, Ida är på g.
Spik på den.
Kommentarer
Trackback
