Min Romme upplevelse

  Klockan ringde 05:10 imorse. Jodå, Romme med skolan. Då jag inte kunde medverka på denna tripp föregående år så var det ett självklart super taggande från min sida. Maten var packad å varma kläderna på för en så bra resa som möjligt. 
Dit resan gick alldeles finfint, mat, Michael Jackson listan å ingen körde av vägen. Typ så bra det kan bli👍 

När pjäxorna var på och hjälmen spänd, då var det bara att bege sig ut i backarna. Första åket gick perfekt redan från start. Liftkortet funkade ej... Sådär stod jag i halv förtvivlan och kämpade för mitt liv att ta sig igenom denna liftkortkontroll. Ville bara skriva "ingen snålskjuts här, jag lovar" - i pannan. Efter en tids prövande (eller våldsamma försök) så lyste lampan grönt. Fantastiskt! Och vi fortsatta upp i liften å nerför backen, hur lugnt å bra som helst. 

Dags för åk nr. 2. Liftkortet funka ej. Proceduren börja om från början. Våld å en djävla massa tålamod krävdes det denna gång, men jag kom tillslut igenom. Och så här fortsatte det säkert halva dan. Tills jag oväntat kände en liten papperslapp i en annan ficka. Jag tog upp lappen och läste: "kungsberget 2013"... Inte undra på att man inte kom igenom kontrollfan, den trodde väll att det var något fel i huvudet på mig och att jag levt under en sten det senaste två åren! 
Den där lilla oväntade lappen togs väll omhand av marken efter jag våldsamt slängt ned den på marken och halvt stampade på den. 
Sen rullade allt finfint. Trodde jag iallafall...

Ni vet en såndär 'FunPark' som finns i typ vartenda skidställe med hopp och en massa roliga saker? Vi hittade iallafall en sådan fantastisk backe, och vi fick för oss "att denna skulle vi åka!" 
Vi åker den. Hopp för hopp. Det går skitbra, hoppar inte för högt, jag har allt under kontroll. Sen hittar jag sånadär super roliga railing-prylar (en smalare trälåda med en ovanyta som är på något sätt behandlad med något, jag vet inte vad, som super coola kids brukar åka på och avsluta med en 360 eller något annat trolleri eller 'tricks' som det kallas på ett mer ungdomligt snowboard å skidsätt), hur som helst, dessa skulle absolut undersökas, jag hade ju trots allt "sett hur andra har gjort tidigare", easy as a cake! Så jag åkte på dessa, klarade första, kom till den sista, klarade den med. "OMG VILKET FLYT HON ÄR MED IDAG, HON ÄR BÄST!" tänkte jag. Najs, så när man nu har ett sådant flyt så måste man ju "göra om det igen!"
Så ner och upp igen, och börja om från början.
Hoppen kommer, jag hoppar högre än vad jag brukar, för "jag har ju sånt flyt". Hoppen avklarade, då tar vi railingen. Första lådan kommer, kör, felfritt. "OJOJOJ, HON ÄR HET IDAG DON'T MESS WITH THIS CHICK CAUSE SHE GOT IT DAMN GOOD!" Med dessa ord fortsatte jag med lite halvhög fart till nästa rail-pryl. Jag kommer fram till prylen, kör upp på den som jag tidigare gjort, men det är efter det som jag tar ut svängarna. Jag åker på denna pryl och när skidorna är helt på så vrider jag på mig. Okontrollerat misstag. Då underlaget på denna "rail" är snorhalt så drar mina skidor iväg i denna vridning, och utan några fötter på jorden... Då faller man. Padang! Min höft träffar denna snorhala och tydligen djävligt hårda railingsaken. Och där ligger jag, som en hjälplös fisk som kämpar med att få fram sin andning medan smärtan från höften gör svinont, sen ännu lite ondare, och jag tänker "Det är kört! Gud om jag inte överlever detta, berätta då för min familj att jag älskar dom" *punkt!* mer än så kunde jag inte tänka. Mina vänner kommer, de frågar hur pass väll det gick. Jag ligger kvar i samma position som jag föll. Jag vrider huvudet långsamt upp och säger med en nära döden röst: "Det... Gick... Bra." Och det är nu jag ska resa mig upp. Skidorna är överallt. Jag tar tag i min stav. Kroppen skriker av smärta, men på något sätt lyckas jag dra mig upp på ett ytterst långsamt och stelt sätt (nu förstår jag pensionärernas höft-problems-situationer. Man kan ju fan inte röra sig)! Jag får på mig skidorna och vi fortsätter vägen ner för backen och mitt stora ego-tänk var nu ersatt med "ring skotern." Jag tog mig ner, höften värkte med blev bättre i smärtväg och jag fortsatte mitt åkande som gick oväntat bra med en trasig höft👍 

Sen rullade det, åk efter åk, ja förutom att det regnade och att ens DUBBLA vantar var blöta och typ resten av ens kropp så var det lugnt och vi tog oss hela vägen fram till bussen igen utan skador eller problem👌 Bussen rullade sedan iväg, ingen var glömd, allt var med (tror jag) och busschauffören var allmänt skön. Precis så det ska vara, tills jag plötsligt känner en hemsk smärta i min tå. Jag drar av min strumpa och kollar på stortån, vars nagel nu var av endast en röd-blå ton. "Det kan inte vara sant" tänkte jag och drog på strumpan igen. Det hjälpte inte. Smärtan var kvar. Dålig strumpa det där. Denna smärta vart bara värre och värre under resan hemåt och väll framme så kunde jag knappt gå. Snacka om att Gud vill mig något hemskt. Så jag far hem till mitt lilla hus med en höft som var röd, dubbelt så stor och en röd-blå stortånagel som vars smärtgräns överskred den dubbelt så stora häften. Nu får man se hur detta tar sig. Blir det kryckan eller kanske möjligtvis rullatorn imorn? Det problemet tar jag då. 

Men grejen är den att det jobbigaste var inte att jag ramlade och slog i min höft, eller att tån åkte upp mitt i bussen eller att liftkortet inte fungerade eller att jag var tvungen att be om specialkost vid lunchen som tog extra lång tid. Grejen är den att allt detta gjordes men ett par neon gula överdragsbyxor och en jacka i varenda färg på färgskalan. Jag såg ut som en vandrade Rainbow Road genom alla dessa händelser. Tro mig, jag var svår att missa, och alla kände igen mig misstake efter misstake. 

Min uppmaning till er blir alltså inte att se till att endast ett liftkort är i fickan eller att railing-sakerna är hala. Min uppmaning blir, bär svart, då kan ni alltid skylla på någon annan vid dessa händelser. 

Godnatt.
Vi hamnade visst i en opisstad backe också. Vi hade kunnat slå ihjäl oss, men.. What doesn't kill you makes you stronger💪 Typ så ja!

S som i skola och skumt

Hallå där Ida här! 

Jodå, nu börjar rutinerna rulla igen efter dessa projektveckor. Ni kanske tror att det syftar på att göra läxor, duscha då man ska och  lägga sig tid, hahah, har testat det där i nästan 17 år nu och det fungerar fortfarande inte! Nej, rutin har fallit, på golvet framför tv:n för lite Geordie Shore och en massa te. Det kallar jag för en riktig kvällsrutin. Smörja in ansiktet osv är alldeles för stor börda, överskattat! 

Venne vad jag säger om 40 år då huden kommer hänga som två sopåsar, men den dagen den sorgen, huh? ;)
Livin' on the edge!

När man går i en fotolinje så får man ibland lite oanade och speciella uppgifter. Okej, vem försöker jag lura? En del är en enorm what-the-actual-fuck-upplevelser, som våran nuvarande. Uppgiften är att vi ska ta oss till Skogskyrkogården och fota arkitektur-fotografier. Det låter lite skumt, huh. Jag menar
1. They freak me out! Det finns en anledning till varför alla spökhistorier inkluderar någon form utav kyrkogård. Därför att folk känner obehag kring dom! 
"Åh Gud så kul att hänga vid en kyrkogård och träffa en massa nya kompisar som ingen annan än man själv kan se för att man har blivit helt paranoid utav stället, det låter helt amazing. Jag får liksom en kick utav sådant." Said no one ever.
2. Okej då, jämfört med andra läxor så fotar jag mer än gärna, men vet ni att resan dit tar 45 min. Med bil. Det är inte direkt lill-ICA 5 min bort, vi snackar en heldagsutflykt, typ en sådan man var tvungen att ha med sig matsäck till som barn. To be honest, alternativet hade varit att stanna hemma i sängen med en massa serietittande istället, Nejmen 45 min bort var det ja! 
3. Nu när man genomlidit hela denna resa i iskallt väder, med 4 tvångsamputerade fingrar och en massa nya vänner som du aldrig kommer att kunna presentera någon för att de ej syns, så kan ni gissa vad vi ska göra? Dagerrotypi. Jag ska berätta kort vad det handlar om. Man ska helt enkelt förstöra dom. Precis vad jag känner efter timmar i en skog. 
4. Sist men inte minst. Sen när fanns det arkitektur på en kyrkogård?...

Allt detta brukar bli rätt bra till slut, men resan dit är alltid ett hel-vete. Men aja, vad är det man brukar säga, det är bara att ta och bita i det sura äpplet.

Men jag gillar ju sura grejor. 

Well that escakated quickly...

Btw, missade min sovmorgon imorse.

Var bara det jag ville säga. 

Godnatt. 

Detta negativa inlägg behövde lite uppmuntran, så jag ger er denna söta katt bara för att han var så söt. 

Eller så var det jag som inte har ett speciellt stort bildliges at the moment, men det säger jag ju inte...


Nada mas (inget mer)

Det enda bra med att gå upp tidigt är att man inte så in i hel-vetes kissnödig som man brukar vara! Annars så, nej inget positivt! 



Packad och klar!

Packapackapackapacka. Packar jag mer nu så kan man snart tro att jag gått och blivit total packad. 

Yess. Idag så har jag inte gjort mycket, men ändå mycket. (Intressant att jag alltid lyckas skriva meningar som jag ens själv förstår...) Nejmen jag har packat och städat stora delar av huset och gjort saker som behövs göras innan resan till främmande land påbörjas. Det är ju endast tre saker fast det har dock varit tungt jobb som tagit tid, (Nu förstår jag vad jag skrev)! 

Så imorn bär det av, eller om 6 timmar för att vara exakt. Oh damn jag bör gå och lägga mig, men det vet vi alla inte kommer att bli av förens dess att jag måste gå upp. Definitivt ett förbättringsområde. 

Klockan står nu på 03:50, ojoj hur trött kommer man att vara på en skala? Ser ni en förvirrad kvinna under morgondagen så ska hon lämnas in på 06:25-flyget till Barcelona från Arlanda. 
Tack på förhand! 

Vet inte hur bloggningen blir under resten av veckan. Kommer att blogga då jag får tid. Eller WiFi kanske är den rätta meningen. 
Vill iallafall hälsa er alla ett bra sportlov, och ni andra som inte är lediga en bra vecka! 
Adiooos (måste öva spanskan)..!

En liten bild från Ellens land bjuder jag på också. 
Typ den enda som man anses vara laglig 0.0



Ledarläger, steg 2!

Idag har det varit måndag och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Beredd er på ett inlägg med inslag av deppmode, klagomål, lycka och ja, humörsvängningar helt enkelt. Livet är bra upp och ner som tonåring. Börjar djupt hör ni. 
 
Denna dag har varit en, så där bra, dag. För det första så har jag varit dödstrött och kände flera gånger att skolans golv hade lätt funkat som en preliminär säng. Inte nog med det! Vi har fått en ny fotolärare fram till jul eftersom vår ordinarie ska på någon form utav utbildning/kurs/jagvennevad. Detta innebär nytt schema, vilket innebär, sluta halv fem varenda måndag fram till jul. Vilken tur jag har som endast har minst en timme hem från skolan också! Ska vi dra något positivt av det hela, så är middagen nästan klar när jag kommer hem. Sen är det mörkt ute under hemfärden, och sådant tycker jag faktiskt är ur mysigt. Men förövrigt så har jag bara varit trött idag efter ledarlägret. På tal om ledarlägret. Det har varit sådär megabaconbra att det inte finns, det är bara så man skriva när man blandar en grupp människor där den ena är mer härlig, skön, allmänt random och sig själv, än den andra. Vi har gjort allt som går att göra. Skrattat tills vi inte kunnat andas, gråtit tills det inte funnits några tårar kvar. Vi har tagit hand om härliga konfirmander som vi skrämt upp så mycket med udda humor att dom lär ha trauman för resten av livet om dom inte är psykiskt stabila hela bunten. Vi har ätit dag ut och dag in, men något vi däremot inte har gjort är att sova. Världens mysigaste och finaste och härligaste människor. Bättre får man leta efter och nu är allt över. Detta var sista ledarlägret på denna ledarutbildning. Denna tanke att vi inte kommer att komma tillbaka till Kalrberg tillsammans har tyngt ner min dag idag. Jag säger bara att allt detta har varit helt perfekt och jag saknar det som bacon, och om jag inte avslutar detta nu kommer det att bli en såndär djup novell som man bara slutar läsa för att man inte orkar med sådant. Detta har dock gjort mig gott och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på allt det goda vi gjort/ätit. De bästa minnena som inte sparas i huvudet utan.. OHOHOH wait for it, deepest thing eva... i hjärtat. But it's true dock. Kort sagt, detta har varit bäst. (Det är nu ni ska vara jätte avis)! 
 
Bara för att göra mig på lite bättre humör så ska jag ta mig en "kvällsfika" som man säger på Karlberg.
Tack och hej, leverpastej!
 
Novell skriven av: Ida...
+en miljard foton som jag är way to tired to upload for. Men det må jag säga, de mest charmiga bilderna jag någonsin skådat! 
 
 

Jag har upplevt helvetet. Bokstavligen.

Det är med en stor lättnad som aktivt detta inlägg. Efter allt jag blivit utsatt för under föregående 24h, så var jag nästan 100% säker på att mitt förra inlägg var det sista jag någonsin skulle göra... Men jag sitter här, andas, men med djupa skador på både kropp och själ, fästingbiten är jag också, och jag har säkert både malaria och aids och en massa psykiska sjukdomar, men anyway, jag lever!

Jag är inte den personen som klagar för äckliga småsaker, jag menar, med tanke på alla tuggummin jag tappat på golv och sedan ätit och chokladen ur soptunnan jag fått i mig, så är jag inte speciellt blödig när det kommer till sådant, men det här stället.. Typ ett kollo från 1950-talet som inte moderniserats med så en träplanka sen dess och stugorna var som tagna ur en skräckfilm. Jag har ingen spindelfobi men jag måste bara meddela att det bodde fler spindlar där inne än människor. Och sen sängarna tänker jag inte ens tala om, jag har säkert löss i hela kroppen. Listan är lång! Men på allt detta så var vi tvungna att stå ut med en massa sam-elever. Jag har hellre te party med alla djuren inne i stugan än umgås med dom, just sayin.

Men, om vi nu ska leta positiva saker, så har jag världens bästa klass som jag går i där den ena är mer störd än den andra och vi lär bli hatade under de kommande 3 åren, men fyfaaan vad roligt vi kommer ha! Sen hur stora vi kommer vara när vi tar studenten får vi ta då, mat är inte vår passion. Det är vår livsstil. Kärlek till er mongon!

Godnatt. Nu avlider jag i min säng.

Juste! Idag när jag kom hem så öppnade jag dörren till mitt rum och bah: "Det var konstigt! Den gick att få upp utan att pressa tills man lökar mer än lökar i sig självt!" Och så tittar jag in. Då har mamma städat hela rummet. Att hon lyckats med allt det på 24h krävs superkrafter och mental styrka. Stålmamman. Jag börjar misstänka att hon håller något hemligt för oss andra i familjen. Men äh, hon städa iallafall om jag inte börjar så snoka så vem vet, då kanske det sker igen ;)

Om man bara kunde känna pengar på denna sport..

Idag ringde klockan på tiden 06:00, mitt i natten på svenska. Det var som gjort för ett snooze-arbete denna morgon, det gjorde inte saken bättre att jag, som inte alls har problem med att sova hela nätterna, fick ett stört infall och bah: "Jag vet att vi ska upp tidigt, men vet du vad? Vi kan väll ha lite sömn-störningar bara för inatt? Vore skoj!" Har man makt över sin egen kropp och sinne? Jodå, med det krävs en hel del nuts för att kunna styra sig själv, och jag är rätt svårhanterad och jag har inga nötter. Huston, we got a problem. Men vet ni vad det sjuka var? Klockan ringde 06:00, som sagt, men tror ni att jag var trötter? Nej, ni kan kalla mig för den 8:onde dvärgen, pigger. Jag vaknade 06:00 hur pigg som helst. Jag bah: "Jahapp. Hade väntat mig en snooze-battle mot telefonikens världar, men trycka på stäng av är mycket roligare.."
Men varför hänga läpp? Vi lär få uppleva många sådana blodiga strider i framtiden. Believe me, jag ger mig inte i första taget. Jag är lite utav en tungviktare i den här klassen.

Vad jag ville säga med denna historia var att jag skulle till Nyköping för att kolla på broderns hockey. Det har jag gjort idag helt enkelt.
Grejt.
Bye.

McIda och company!

Ligger på stranden denna ljuvliga dag. Håller för tillfället på att friteras av solen strålar. Kommer sluta som en levande nugget och ni kommer finna mig som en meny på KFC inom kort. Kan garantera att de inte innehåller hästkött. Tror jag. Ska väll fortsätta med detta nu, nästa gång ni hör av mig så är det när ni säger "En Ida meny, tack!"

Smaklig måltid ;)

The Halmstad Story, sammanfattning.

Jo mitt utlovade inlägg som skulle publicerades spolades iväg lika snabbt som mina inre kvarlevor efter ett långt besök på muggen. Brukar vara så. Men nu jevlar. 
 
Vi kom ner på tisdagen. Det första vi gjorde, eller vi hann bara slänga in väskorna och inte helt oväntat, så drog vi till ica maxi. True eaters. Väl där inne slog vi våra kloka huvuden ihop, vi plockade lite smått och gott och sa: "Vi får nog stor handla en till gång i veckan.." Tjurskit. Vad vi inte insåg då som vi snabbt kom fram till senare var att 1,5 kg köttfärs mättar inte bara 2 personer, utan en hel indian-stam. När vi lämnade ica så var det för sista gången. Det krävdes inget större återbesök. Till mitt försvar så är jag inte vuxen och min hjärna har därför inte färdigutvecklats till den nivå då matplanering kommer in. Det är frågan om den ens hunnit ikapp min ålder över huvudtaget.. Hmm, vi sparar den frågan till senare. 
 
Tiden i Halmstad bjöd på många fina pensionär-promenader längs med vattnet och runt om i området. Hög mysfaktor i huset med filt framför tv:n, under de stunder då tonårshormonerna slog till och lade sig perfekt bland soffkuddarna (Det bästa med att vara tonåring. Anledning till tv-tittande). Sen så självklart några tripper till stan skadade ju inte heller. Framför allt inte Espresso House med sitt fria WiFi. Let's pray for that holy place för en minut. Så. Det var en härlig vecka med gott sällskap. Vi kom hem levande och huset står kvar (tror vi). Så nu planerar vi för nästa års resa, planering lyder: "Ingen köttfärs som börjar röra sig på en skala runt 4 siffror i gram väg." klart. 
 
Mamma sa: "Prata inte med någon människa!" Men hon nämde aldrig något om människor i en björndräkt. Jag tog lagen i egna händer och det resulterade i en gratis badboll och en kram av nallebjörnen från Harry's. Jag borde ju fan bli polis. World peace, kommer resultera i Nobels fredspris.
 
Tackar och bockar för en fin tid i Halmstad och ses maybe next år. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Leta internet är som jakt på en mammut. Det finns inga mammutar.

Jesus Kristus, Buddah och Mohammud! Jag fann precis skatten i slutet utav regnbågen. Internet. Och nu är det dags att surfa på vågorna!

Jag och Sophie har spenderat ett dygn här i Halmstad och vi har inte dött, än.
Vi har hittat på en hel del redan faktiskt. Vi har storhandlat på Ica maxi. Hittar man mig inte på toaletten eller i köket, gå till närmsta Ica maxi. Sen så har vi även hunnit ta ett bad. Och jag kommer att köldskador till slutet utav Augusti. Jag har funderat på att bada is vak nån gång. Nu ska jag säga att det är struket från min "to do list", klarar jag inte av att bada i juli månad så drar jag den smarta koppling att bada i vinter är utom min tillsyn. IQ utökad! YES!

Nu spenderar vi tiden i stan på Espresso House där jag ätit en macka som var bacon god. Var bara det jag ville säga! Tittar in nästa gång jag har internet. Kan ta ett tag...
Ha det bra!

Ps. Vill oxå vara cool och lägga upp foton med latte som alla andra, och nu får ni se upp. Det här är ett orre-foto av högsta kvalité. Tyra ringer redan på dörren.

Lite uppdatering ska väll inte skada ;)

Hello damer och herrar, mm..!

Har varit lite dåligt uppdaterad. Ska man se det som något bra eller dåligt? Jag kanske äntligen har tagit modet att gå ut i det oändliga ljuset även kallat utomhus. Nejmen sanningen är den att jag är ute på Ellens land och dom har internet så det är inte det, men jag har inte hunnit med att skriva bara. Men nu så!

Under de senaste dagarna så har vi druckit te och kollat film en hel del. Jag vet vad ni tänker. Som alltid. Men ja. Jag har gått och blivit sjuk. Ja, jag började märka det i måndags morse. Det var som någon vit grejs runt munnen och ögon var lite röda och jag betedde mig lite annorlunda än vanligt. Det stod klart för oss alla. Rabies. Den gick ni allt på va? Haha. Jag har drabbats utav en simpel gammal vanlig förkylning med halsvärk. Jag som ville sticka ut från normen men nej! Go with the flow som dom brukar säga. Ska försöka tillfriskna till på fredag. Midsommar you know. Och jag gillar midsommar.

Ha det partaj så länge. Nu ska jag ta min dagliga dos astmapryl, nässpray och halstabletter. Bli inte förvånade om nästa inlägg är skrivet från Maria sjukhuset. Känns som om jag har hela glasbanken i mina händer.
Och jag delar inte med mig. NattiNatti!

Andra bräddgrader

Howdy Partner!
 
Hemma nu efter ännu en helg på Ellens finfina landställe! Ni bah: "Snacka om stammis". Och jag bah: "Gratis mat och tak!" Men nej, så är det verkligen inte. Det är bara spendering utav tid med sin vän och hennes nära och kära i andra miljöer. (observera den punkten). Inte för att jag vet varför jag nyss förklarade det där, inte för att jag riktigt vet något förtillfället, och inte för att jag vet vad jag ska skriva, jag vet bara om att man alltid brukar dra tre exempel i Sverige området. 
 
 
Brist på fakta, aa, så länge som den inte onödig, då är det bara, COME AT ME BRO!
 
Jag önskar av hela min tå att jag skulle förklara min helg mera ingående, men ni förstår att så fort Ida ska tänka, så slutar det med att en karusell med hästar snurrar i hennes huvud. Rätt underhållande, men användbart? Njaa. 
Men en bild bekriver mer än 1000 ord. WOLAA! 
 
  
  
  
 

RSS 2.0