Då var man inne på dag 3 som orörlig och osmidig. Hur fan ska man orka med detta i 6 veckor? Redan i onsdags så tänkte jag, "nu har det gått för långt! Jag hugger av fotjäveln!" Där sprack det tålamodet. Nejmen jag är för envis för att ge upp. Det är både en gåva och en förbannelse. 

Och det är nu det kommer någon fe ifrån en Disneyfilm och bah, "Abra-Kadabra", eller vad dom nu säger och ger mig tre gåvor som leder till en förbannelse... 

 

Och oj vad jag måste sluta kolla på Disneyfilmer. 

Fast det kommer aldrig att hända. 

A L D R I G. 

never ever. 

aa, ni förstår...

Inte hända!

 

Nu har jag (egentligen) fått jullov. Men sedan man blivit inkompitent orörlig så är man ju sjukskriven. Ingen mysig skola för Ida inte. Det är så hemskt! Jag har inte behövt plugga och inte skriva en massa prov denna vecka, oj gud vad jag blir ledsen. Bara ligga hemma i sängen och kolla på film hela dagarna. BUHU. Jag kan hålla på och vara ironisk hela dan, men jag är seriös när jag säger att jag saknar mina fina små friendos. Man är hemma i tre dagar och det är då man inser hur ensam man är. Katten är ju här men man har ju börjat inse nu att när man talar till den så får man inget i svar. Och sen så vill hon kela med min stora fot så fort hon inte sover. Inte lika populärt från båda sidor ska jag säga. Kort och gott, jag saknar alla friendos. 

På tal om gott. Nu ska jag öppna lucka 20 av min chokladkalender! Lycka är!

 

God förmiddag på er så länge damer och herrar!