Till minne av Swedish House Mafia

Sorgen utav att vakna upp och inse att Swedish House Mafia haft sin sista konsert är något jag aldrig vill uppleva. Hur ska man nu klara sig i stora världen när ingen skapar riktig musik längre? Jag kommer typ att springa in i en tegelstensvägg med en basker på huvudet och vitlöksbröd i handen och skrika något i stil med livet leker och jag smeker mitt långa tänkeskägg. Tragedierna bara ökar. Först dör Michael, nu detta, vad här näst? Alla världens mat försvinner ner i ett stort svart hål?

Nej men jag vill bara påstå att jag skiter i om hela världens befolkning kommer att hata mig, jag kommer att lyssna på deras låtar till döden. Jag kommer att sitta där på ålderdomshemmet och köra greyhound på högsta volym, löständerna kommer att lämna byggnaden i takt till musiken, och jag kommer att drömma mig bort i en värld där jag fortfarande var 25...
Kärlek till er, Steve Angello, Sebastian Ingrosso och Axwell.

We came,
We raved,
We loved.

#Somedeepshit



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0