Vad vore ett kalas utan mat? Kalas utan mat.
Då var man hemma igen. Känns riktigt skönt, så nu ska jag snart slänga mig på sängen och kolla film med ny-inköpt te. Som vanligt då. Men det är det jag gör bäst, lägger på mig kilon och pillar naveln, och jag gillart.
Men dagen började med 95-partaj för gammelfarmorn. Riktigt ös. Blev lunch och efterrätt på det, så spårat det kan bli, för det var till och med choklad i den. Nej men det är väll bra att vi håller det på en kontrolbar nivå, annars så lär hon väll få en permanent hjärtattack, och så roligt ska vi inte ha det. Spår på acceptabel nivå, tack!
Sen så var det ju takfest efter det som jag och Sophie tog oss till. Vi partajade så mycket att vi hamnade på donken. Inte helt oväntat. Jag hamnar alltid där, vad jag än gör. Oj nu födde jag mitt förstfödda barn, låt oss ge barnet sitt första happy meal nu när han är sisådär 20 minuter gammal. Ish. Nej men vi är så exeptionella att vi kan ha minst lika kul, om inte roligare på donken, än på fester. Pommes, Cola, Cheeseburgare, McFlurry... Asså, barebambambam, I'm Lovin It.
Om jag vetat att det skulle serveras mat på högklassig nivå, så hade jag ju tagit med plastpåsar och kört ner i handväskan. Seriöst, Supercalifragilisticexpialidocious. Matorgasm på svenska.
Det var värt promenaden dit. No joke. Vi får tacka Sophie för Pommesen jag baxade åt mig. Jag kan ju inte hålla fingrarna i styr, det är ett förbättringsområde under utveckling. Men det är svårt.
Kommentarer
Trackback
