Klockan ringde 05:10 imorse. Jodå, Romme med skolan. Då jag inte kunde medverka på denna tripp föregående år så var det ett självklart super taggande från min sida. Maten var packad å varma kläderna på för en så bra resa som möjligt. 

Dit resan gick alldeles finfint, mat, Michael Jackson listan å ingen körde av vägen. Typ så bra det kan bli👍 

När pjäxorna var på och hjälmen spänd, då var det bara att bege sig ut i backarna. Första åket gick perfekt redan från start. Liftkortet funkade ej... Sådär stod jag i halv förtvivlan och kämpade för mitt liv att ta sig igenom denna liftkortkontroll. Ville bara skriva "ingen snålskjuts här, jag lovar" - i pannan. Efter en tids prövande (eller våldsamma försök) så lyste lampan grönt. Fantastiskt! Och vi fortsatta upp i liften å nerför backen, hur lugnt å bra som helst. 

Dags för åk nr. 2. Liftkortet funka ej. Proceduren börja om från början. Våld å en djävla massa tålamod krävdes det denna gång, men jag kom tillslut igenom. Och så här fortsatte det säkert halva dan. Tills jag oväntat kände en liten papperslapp i en annan ficka. Jag tog upp lappen och läste: "kungsberget 2013"... Inte undra på att man inte kom igenom kontrollfan, den trodde väll att det var något fel i huvudet på mig och att jag levt under en sten det senaste två åren! 

Den där lilla oväntade lappen togs väll omhand av marken efter jag våldsamt slängt ned den på marken och halvt stampade på den. 

Sen rullade allt finfint. Trodde jag iallafall...

Ni vet en såndär 'FunPark' som finns i typ vartenda skidställe med hopp och en massa roliga saker? Vi hittade iallafall en sådan fantastisk backe, och vi fick för oss "att denna skulle vi åka!" 

Vi åker den. Hopp för hopp. Det går skitbra, hoppar inte för högt, jag har allt under kontroll. Sen hittar jag sånadär super roliga railing-prylar (en smalare trälåda med en ovanyta som är på något sätt behandlad med något, jag vet inte vad, som super coola kids brukar åka på och avsluta med en 360 eller något annat trolleri eller 'tricks' som det kallas på ett mer ungdomligt snowboard å skidsätt), hur som helst, dessa skulle absolut undersökas, jag hade ju trots allt "sett hur andra har gjort tidigare", easy as a cake! Så jag åkte på dessa, klarade första, kom till den sista, klarade den med. "OMG VILKET FLYT HON ÄR MED IDAG, HON ÄR BÄST!" tänkte jag. Najs, så när man nu har ett sådant flyt så måste man ju "göra om det igen!"

Så ner och upp igen, och börja om från början.

Hoppen kommer, jag hoppar högre än vad jag brukar, för "jag har ju sånt flyt". Hoppen avklarade, då tar vi railingen. Första lådan kommer, kör, felfritt. "OJOJOJ, HON ÄR HET IDAG DON'T MESS WITH THIS CHICK CAUSE SHE GOT IT DAMN GOOD!" Med dessa ord fortsatte jag med lite halvhög fart till nästa rail-pryl. Jag kommer fram till prylen, kör upp på den som jag tidigare gjort, men det är efter det som jag tar ut svängarna. Jag åker på denna pryl och när skidorna är helt på så vrider jag på mig. Okontrollerat misstag. Då underlaget på denna "rail" är snorhalt så drar mina skidor iväg i denna vridning, och utan några fötter på jorden... Då faller man. Padang! Min höft träffar denna snorhala och tydligen djävligt hårda railingsaken. Och där ligger jag, som en hjälplös fisk som kämpar med att få fram sin andning medan smärtan från höften gör svinont, sen ännu lite ondare, och jag tänker "Det är kört! Gud om jag inte överlever detta, berätta då för min familj att jag älskar dom" *punkt!* mer än så kunde jag inte tänka. Mina vänner kommer, de frågar hur pass väll det gick. Jag ligger kvar i samma position som jag föll. Jag vrider huvudet långsamt upp och säger med en nära döden röst: "Det... Gick... Bra." Och det är nu jag ska resa mig upp. Skidorna är överallt. Jag tar tag i min stav. Kroppen skriker av smärta, men på något sätt lyckas jag dra mig upp på ett ytterst långsamt och stelt sätt (nu förstår jag pensionärernas höft-problems-situationer. Man kan ju fan inte röra sig)! Jag får på mig skidorna och vi fortsätter vägen ner för backen och mitt stora ego-tänk var nu ersatt med "ring skotern." Jag tog mig ner, höften värkte med blev bättre i smärtväg och jag fortsatte mitt åkande som gick oväntat bra med en trasig höft👍 

Sen rullade det, åk efter åk, ja förutom att det regnade och att ens DUBBLA vantar var blöta och typ resten av ens kropp så var det lugnt och vi tog oss hela vägen fram till bussen igen utan skador eller problem👌 Bussen rullade sedan iväg, ingen var glömd, allt var med (tror jag) och busschauffören var allmänt skön. Precis så det ska vara, tills jag plötsligt känner en hemsk smärta i min tå. Jag drar av min strumpa och kollar på stortån, vars nagel nu var av endast en röd-blå ton. "Det kan inte vara sant" tänkte jag och drog på strumpan igen. Det hjälpte inte. Smärtan var kvar. Dålig strumpa det där. Denna smärta vart bara värre och värre under resan hemåt och väll framme så kunde jag knappt gå. Snacka om att Gud vill mig något hemskt. Så jag far hem till mitt lilla hus med en höft som var röd, dubbelt så stor och en röd-blå stortånagel som vars smärtgräns överskred den dubbelt så stora häften. Nu får man se hur detta tar sig. Blir det kryckan eller kanske möjligtvis rullatorn imorn? Det problemet tar jag då. 

Men grejen är den att det jobbigaste var inte att jag ramlade och slog i min höft, eller att tån åkte upp mitt i bussen eller att liftkortet inte fungerade eller att jag var tvungen att be om specialkost vid lunchen som tog extra lång tid. Grejen är den att allt detta gjordes men ett par neon gula överdragsbyxor och en jacka i varenda färg på färgskalan. Jag såg ut som en vandrade Rainbow Road genom alla dessa händelser. Tro mig, jag var svår att missa, och alla kände igen mig misstake efter misstake. 

Min uppmaning till er blir alltså inte att se till att endast ett liftkort är i fickan eller att railing-sakerna är hala. Min uppmaning blir, bär svart, då kan ni alltid skylla på någon annan vid dessa händelser. 

Godnatt.

Just nu är jag nyvaken, ser bokstavligen ut som en mullvad, ögon små som riskorn, en halv dubbelhaka, utsmetat smink och typ grå. En mullvad helt enkelt. Sur som f, då min broders höga skrik från hans spelande väckte mig med en så ljuv stämma att jag vakna upp skräckslagen och kunde inte riktigt urskilja om skriket töd på husbrand eller en inbrottstjuv. Vet ni vad? Vi kan säga båda. 

Så, nu när man ändå är uppe så är det bara att fortsätta livets banor, så jag ska pallra mig iväg och skriva på en liten samhällskunskapsuppgift och vara ständigt sur, för om det inte var det min lärare ville åstadkomma med denna uppgift... Då har hon brutalt misslyckats. 

Peace out✌️

Bror: Jag har hört att Michael Jackson hade en berg&dalbana på sin bakgård, är det sant? 

Jag: Oliver, han hade ett helt tivoli bakom huset och ett zoo. Du förstår, när han var liten så fick han inte uppleva sin barndom fullt ut eftersom han började i Jackson5 vid fem års ålder. Han hade knappt tid för att leka osv och ibland när Michael och hans bröder inte repeterade eller gjorde det tillräckligt bra så kunde hans far slå dom så han hade inte mycket till val när det gällde det där, han hade en tuff barndom och missade mycket som är till barndomen, men kom ihåg! Samtidigt så var musiken det han ville göra och han älskade det så det var han blev aldrig tvingad in i musikbranschen, vilket han själv har sagt...

Bror: Hade han många berg&dalbanor?

Nu vet jag. Att dra igång en predikan är ingen man ska göra till sina yngre syskon frågar något. Då dom är mindre så får man ta ett steg i taget så att dom hänger med. 

Nästa gång så väntar jag 1 månad...

En gång ett fan alltid ett fan! 

Ge oss Michael tillbaks så får ni Justin Bieber!

Inte för att jag vet vem som har Michael just nu, men jag är fett avis...

Detta negativa inlägg behövde lite uppmuntran, så jag ger er denna söta katt bara för att han var så söt. 

Nu har jag varit borta härifrån bra länge, you know why? Projektveckor is why!

3 veckor varje termin så har vi något som kallas projektveckor där vi gör ett projekt i olika grupper i 3 långa veckor, och iår var uppdraget en webbtidning. Kanske inte låter så farligt, jag skriver ju hellre en artikel och layoutar än att jobba matte liksom, men asså jag har ju knappt haft tid att pudra näsan under dessa veckor. Set är det mysigaste med grupparbeten, man liksom sätter gruppen förre allt, eller jag vill iallafall inte vara den som alla sprider falska rykten om hur jag förvarar kamelbajs i kylen för att jag sänkt en grupp. Nono jag har Nutella där och om ni får förmer att det är något annat, jag har hört att Synsam har bra optiker. 

Denna dag har varit den sämsta länge. (Kul att jag gör min stora comeback här med ett klago-inlägg). Men jag tänkte om ni har en dålig dag så lyssna på detta. Det började med en sovmorgon. "Oh sweet!" Tänkte jag, "Dessa veckor har gjort mig till en levande mumie." Då låg jag där i min säng, djupt drömmande om hur Harry Styles och jag var instängda i en Hunger Games arena. Ps. En sådan dröm har hänt... Iallafall mitt i en sådan dröm som man inte vill vakna upp ur så låter katten utanför dörren och grejen med mina katter är once they start to krafsa och jama, they wont stop! Så där vaknade jag, nära att laga en gryta på morgonen. Det var bara att gå upp. Sen så skulle jag ta en medicin. Det är ett slags pulver som man blandar med vatten för magen min. Det smakar ungefär som det låter. Förjävligt! Aja, tog det till slut. Resultat: magen är fortfarande hemsk och jag blev tillräckligt illamående utav dess smak att jag blev till en sköldpadda på soffan. Yeeää, skulle lätt ha legat kvar där men jag kämpade mig upp, redovisning i skolan, jag hade inte fått något betyg om jag inte var där... Påväg dit dårå, bussen rullade bra och tunnelbanan också, innan den stannade. Rökutveckling i tunneln. Hade jag hunnit med tuben innan så hade jag klarat mig, men varför skulle jag ha gjort det när man kan sitta på den underbara tunnelbanan som är den första att behöva stanna. Bajs. Så där stod jag, vid stadion, och hade ingen aning hur jag skulle till skolan. Det skulle komma ersättningsbussar, om efter typ 1h men från vart?! "Jahaja" tänkte jag och slog upp martan på min telefon. 3km till skolan. Det är väll bäst att jag börjar få på en gång då så att lärarna inte blir oroliga, eller ger en dask. Påvägen fick jag en vattenblåsa på hälen och blev nästan mördad utav fallande snö från hustaken ovanför. Sweet. Kom i tid dock! Till vilken nytta? Redovisningen gick åt helvete, vi var inte klara, vi kom in sent, om blickar kunde döda så hade jag varit begraven nu för lärarna tyckte antagligen att det varit dåligt att vi inte var klara i tid och sen var jag i skolan i endast 40 min för den redovisningen och sen så skulle jag gå tillbaka till tåget igen och så har dagen rullat. Är det ens värt att vara uppe fortfarande? Skjut mig någon, I volunteer gratis! 

Hoppas att ni har haft det bra iallafall! Ska ändra på bloggvanorna nu när dessa veckor är över! FINALLY, men nu vill jag bara dö. 

Eller sova funkar också! 

Hejdå i lingskogen så länge! 

High on life...

Yä.

Nu börjar jag sakta men säkert komma in i mina samma gamla vanor igen, som innan min utlandsresa. Snart har jag kollat mig igenom all social media så jag inte missat allt gossip som hänt på norra delen av Europa. Vill ju liksom inte komma till skolan en dag då alla bär vita kläder förutom jag som bär svarta, pga "hylla-änglar-vita-kläder-dagen-för-vi-gillar-gräddfil" typ. Mitt livsmål är att känna pengar utan att behöva jobba inte leka det svarta fåret! Nej inte min grej, och just därför behöver jag ha koll på läget. Annars så hade jag lika gärna kunnat slänga datan i sjön. (Vi tar den meningen med en nypa salt)...

Men jag är ändå efter med allt. Läxor över lovet, bloggning, städning, allt. Jag vill skylla på tidsskillnad och jetlag, men ändå sedan Sverige och Barcelona ligger under samma tidslinje så har det omöjlighetsgjort. Korvbacon säger jag bara. Nu måste jag komma på en ny ursäkt. Någon som har ett förslag? Jag tänkte något i stil med 'att katten åt min läxa, spydde för att hon är allergisk emot pappersark, och därför måste jag stanna hemma och hålla hennes leksaksdjur varma', men jag venne, det kanske låter klychigt? Men aja, vi får se. Kanske byter ut katt emot hund. 

Vill att ni ska veta att jag, inom en snar framtid, tänker skriva ett fint gulligt litet inlägg om min Bracelona-resa. Ska försöka komma ihåg det, men det kan gå som katt-historien. Men nu iallafall bär det av till semla och Glee. Älskar semel-dagen! Eller för er 'extremt svenska-ämne-insatta-människor som inte klarar av att vänder lite på orden och mår dåligt och känner sig så illa behandlade att nk går in på toaletten och spyr', fetis-dagen. 

Ha det bræ! 

Glömde att fota innan jag tog första tuggan.

Där rök den bloggkarriären...

Yess. Idag så har jag inte gjort mycket, men ändå mycket. (Intressant att jag alltid lyckas skriva meningar som jag ens själv förstår...) Nejmen jag har packat och städat stora delar av huset och gjort saker som behövs göras innan resan till främmande land påbörjas. Det är ju endast tre saker fast det har dock varit tungt jobb som tagit tid, (Nu förstår jag vad jag skrev)! 

Så imorn bär det av, eller om 6 timmar för att vara exakt. Oh damn jag bör gå och lägga mig, men det vet vi alla inte kommer att bli av förens dess att jag måste gå upp. Definitivt ett förbättringsområde. 

Klockan står nu på 03:50, ojoj hur trött kommer man att vara på en skala? Ser ni en förvirrad kvinna under morgondagen så ska hon lämnas in på 06:25-flyget till Barcelona från Arlanda. 

Tack på förhand! 

Vet inte hur bloggningen blir under resten av veckan. Kommer att blogga då jag får tid. Eller WiFi kanske är den rätta meningen. 

Vill iallafall hälsa er alla ett bra sportlov, och ni andra som inte är lediga en bra vecka! 

Adiooos (måste öva spanskan)..!

Typ den enda som man anses vara laglig 0.0

Ja då var det söndag igen och jag är lycklig! Vet ni varför? Nej det är inte för att jag precis fått äppelbitar, även fast det gör mig glad ändå, men den riktiga anledningen är att jag är lycklig för att jag inte genomlider någon söndags ångest då det är lov hela nästa vecka! Förstå lyckan när man kan gå och lägga sig denna söndag UTAN att ställa in väckarklockan! Jag lever just nu i extas O.O

Nej inte pga äppelbitarna. Pga sovmorgon.

När ska ni lära er?! 

Jag har en fråga. Vad är det med lov och att dom att alltid ska gå så snabbt? Men hinner lixom dra av en fis och sen var det dags för skolan igen. Det är det enda hemska med lov, dom tar lixom slut. Inte ok. Nu blev jag ledsen. 

Nej inte för att äppelbitarna tog slut, men det med. Utan för att detta lov kommer att ta slut :(

Aja, får väll passa på att njuta så gott som det går, och då passar det väll alldeles ypperligt att man ska mysa runt på Ellen land imorgon! Det blir ju inte alldeles för länge jag stannar där, men jag måste hem innan jag far vidare till främmande land. Jag har inte nämnt det, men på torsdag så bär det av till Barcelona! Yes, Ida är språng ;) 

Nu måste jag packa inför morgondagen + duscha. Luktar som tio stall ihopklämt i ett. 

Inte bra... 

Jag som trodde att SL hade svårt at hålla tiderna, intressant hur en resa på normalt 1 h tog endast 30-35 min idag, och det sjukaste är, hur gjorde dom det med snö på backen? Äntligen har dom fattat att under vinterhalvåret så brukar det komma en hel del snö och hade någon form utav en plan B. Grattis SL, det tog endast ca 98 år för er att inse att snön kommer åter år efter år. Grattis, det rullar nu eller?

Efter att ha levt the suite life of SL, haft två prov, en danslektion, pannkakebak och en massa förflyttningar överallt så har jag äntligen satt mig ner på mitt, oväntat bekväma, golv efter en väll förtjänt långdusch. Och jag har helt slut. Duracell kaninens batteri står på 0 men det ska snart ändras. Men jag orkar inte gå och lägga mig, jag är för trött, och ännu värre. Jag måste borsta tänderna först. Om jag inte stannar precis här, på golvet, där jag hör hemma. Nejdå, nu ska jag inte vars en såndär soff-potatis som man skulle sa för 200 år sen på 80-talet ish.

Men nu, ja just nu, så låter soff-potatis som den nya heliga gralen än något illa. 

Jag gillar soff-potatis. 

Nu snackar jag en massa goja så jag hälsar er ett tack från mig med en leverpastej! 

Jag har blandade känslor över gårdagen, den var liksom på topp, men ändå en flopp. Jag var sådär supertrött under hela dagen, ni vi vet så trött att man nästan somnade på bussen. Men det kompenserades bra då jag slutade 11:50! Men efter skolan så var det direkt hem för att hård plugga! Vi har/hade redovisningar idag och imorgon, men eftersom lärare bara älskar att se sina elever lida (troligtvis hämnd från trauman utav deras gymnasietid), så fick man inte reda på om det var idag eller imorgon. Men som vanligt. Hade man inte varit klar tills idag, så hade det helt klart varit idag då man hade fått redovisa. Men då man sitter uppe till klockan 01:00 för att göra färdigt sitt fina arbete och inte får någon form utav den sömn man behöver och vaknar upp som ett brutalt PMS-monster, det är då man har sin redovisning imorn. Det sista nämnda var ju ett fint praktexempel på en viss Ida. Jag kämpade halva natten med mitt arbete, för vad?! Att vakna upp och knappt orka stå, dregla på bussen medans jag försöker ta igen bortkastad sömn, för att sitta och hålla ett USB med arbete på, utan att det kommer till användning. Nej, sådana saker får mig på dåligt humör i ca en vecka, men kan jag vara olycklig? Nej! För att jag hade mina två första danslektioner får terminen igår. 

Men förstå dilemmat. Känner mig som en kvinna i klimakteriet så mycket humörsvängningar jag har, men ska jag vara arg eller glad nu då? Det är frågan som jag aldrig kommer att få svar på, för jag är alldeles för trött för att tänka, och nu ska jag sova, och jag tänker aldrig låta ett arbete ta min sömn igen! 

Fast det löftet lär ju hålla typ en vecka. 

Välkommen till gymnasiet!

 

Men jag har inte slappat för det, förutom att jag vaknade 11 och har sett några avsnitt utav awkward, så har jag pluggat för kommande redovisningar. Så ikväll ger jag mig själv en klapp på axeln för att jag har varit så duktig, så att jag kan få och lägga mig med ett gott samvete. 

Så nu har jag parkerat mig i soffan med nudlar och en massa tv-tittande. Lite som i en såndär fin film när man köper hem Kina-mat i små kartonger med en massa tända ljus osv. Den enda skillnaden är att i dessa filmer så brukar det alltid vara två personer som delar känslor med varandra som sitter i samma soffa, och jag? Jag sitter här själv :|

Jag behöver iallafall inte dela med mig utav min mat. Suck on that deeply in love couples! Jag får ALLT själv. 

Just suck on that.