Du gamla, du fria...
6 juni, Sveriges nationaldag, och detta ska firas med buller och bong. Jag sitter här med folkdräkten på och kör karoke av du gamla, du fria. Skoja bara, jag venne ens vart man kan köpa sig en folkdräkt. Näe. Ida firar det hela med film inne i rummet. Så trogen svensk är jag. Jag tog mig inte ens tid att åka in till stan för att se på firanden av vårt land. Den där klumpen i halsen. Yepp, skuldkänslor. Men ett tal ska vi väll kunna få till...
Ett, tu, tre...
Jag vill tacka Sverige för alla bullar du gett med dig under år hundranden, både kanel och kött... Sen så kom jag inte på något mer.
Nejmen, jag vill kalla mig stolt svensk. Jag är svensk, för jag är född i Sverige, bor i Sverige och pratar svenska, och jag lever som en svensk. Att jag lever som en svensk, hur ska man framföra det på ett sätt som inte blir känsligt för denna svenska individen. Jag ger er ett test:
Du vet att du är svensk när du:
-Inte har dåligt väder. Bara dåliga kläder.
-Inte hinner med 3-sekundersregeln, men äter det iallafall, för lite skit rensar magen.
-Vinner äran.
-Ber kompisen att lukta på maskrosen, och skjuter den sedan i anskitet på hen.
-Tar upp din mobil i stela situationer.
-Dansar för att inte vara våldtäktsman.
-Inte var med, när du kom sist.
-Tycker att domarn ska ut, och vill in med Nalle Puh.
-Varit på killkalas när du glömt stänga gylfen.
-Var i luften när du blev bränd i brändboll.
-Upplever att tiden går fort, för du har så himla roligt.
-Står högst upp i en backe och hotar med, tusen hål i nacken.
-Träffar en gammal vän och "Det inte var igår".
-Är en rutten skit för du var sist den dit.
-Är nära, men det skjuter ingen hare.
-Skirker "Ja jag vill leva jag vill dö i norden!" för det är det enda du kan i nationalsången.
Och självklart. Tack och hej, do not forget the leverpastej för f*n.
Kommentarer
Trackback
