Well, idag har nostalgibomberna bara sprängts inom mig som en mentos i cola light. Jadå, Monsters University premiären är inget ett disney fan missar, inte frivilligt iallafall, den visades ju till och med i 3D! Man blir ju bara alldeles lycklig utav att sitta där i biosalongen och alla minnena flashar förbi i ljusets hastighet och i 3D dessutom! Är det något som kan få mitt hjärta att stanna så är de det. Men det är det värt, jag klarar mig, nog om mig, filmen. Något jag älskar med alla dessa Disney filmer är att dom har så starka budskap. Asså jag behöver inte dessa engelska dikter på varenda uppladdat foto på nätet för att få känna på fina budskap, disney fixar det som handen i handsken, och dessutom så är det bra mycket roligare att kolla på än alla dessa ungdomar som aldrig kommer att bli modeller. Eller så länge som instagram inte kommer att bli ett modebolag så är den saken säker. 

Jag tänker inte avslöja budskapet i detta mästerverk, bara för att jag vet att alla hatar cliffhangers, och för att jag gillar att vara lite småelak kan också ha med det hela att göra. Fast det säger jag ju inte. Filmen hade allt! Det var som att uppleva en gott och blandat påse framför ansiktet, fast den enda skillnaden är att det inte går att äta filmen dock. Att ingen sa det förens jag väll satt där med 3D-glasögonen i munnen. Ack, dumma mig! (Den ska jag ta och se imorn kanske). 

 

Jag kan sitta här hela natten och tala om min kärlek till disney, pixar, aa det, men jag tror inte att omvärlden är mentalt redo för det än. Inte jag heller. Jag kommer att somna vilken sekund som helst. 

 

Se filmen bara!