Jag hade tänkt visa er en liten lista på mina största nackdelar och förhinder nu när man räknas som handikappad. 

 

-Trappan. Trappan upp till mitt rum is horrible! När jag står nedanför och kollar upp så tänker jag,"Mount Everest! Come at me!", typ. Men ni ska se när jag tar mig upp och ner för den trappan, jag ser ut som någon Epic Spiderman pryl som sprutar ut spindelnät från fingrarna och typ räddar världen och allt!

Eller så kanske jag ser ut som en form utav Spider-Pig. Det beror ju på hur man ser det...

 

-Duschen! På senare dagar har duschen gått och blivit livets största problem. Bandaget som jag har fått får absolut inte bli blött så jagmåste duscha med någon form utav påse som man tejpar igen. Sen så använder jag mig utav typ varenda pall i hela huset att i duschen, utanför, under, över, ja överallt! Och sen når jag inte all tvål osv när jag jag måste ha foten utanför. Och vi alla vet att det kan bli halt i duschen... Det vet jag nu också.

 

-Kryckorna. Det är iof bra när man är ute, man får typ förträde till allt och folk håller sig undan, awesome.Men det finns inget så osmidigt som kryckor! Jag förstår inte, det är typ två pinnar som alltid är iväg och som aldrig är där man vill ha dom. Jag hatar dom av hela mitt liv + kommande. Sen så är dom hårda så på insidan utav mina så kan man nu finna två hummrar ish. 

 

-Det lättaste, och snabbaste sättet att ta sig fram har jag insett är på ett ben. Skit bra, inga kryckor, och man kommer ju faktiskt fram, men (Tony Irving). Att hoppa på ett ben i över en vecka har vissat sig att det inte är något som kroppen diggar. så nu äter jag värktabletter, fast inte för min fot, utan för höften och ryggen. Krypa är min nya plan. 

 

-Kläder. Bandaget är stort som ett gips och eftersom jag har så hipp och cool så har ju jag bara jeans som är tighta. Det är fan som att köra in en fotboll genom ett nyckelhål. Pyjamas byxor är typ det enda allternativet. Jag älskar ju pyjamasbyxor dock, och en sak är bra när man är skadad. Man blir totallt accepterad av resten av omvärden trots att man ser ut som en falukorv. 

 

Man har blivitn allmänt osmidig och man behöver typ sjutusen hjälpmedel och medhjälpare. Med andra ord, denna operation har gjort mig till förtids-pensionär.

Hela familjen tycker synd om en iallafall och man behöver ju inte göra så mycket själv. Super!